Planetary: Spacetime Archaeology är det fjärde och avslutande albumet av Warren Ellis och John Cassadays tecknade serie.
"Archaeology" i titeln är där för att gruppen Planetary är ett slags det fantastiskas arkeologer "We gather information on the hidden wonders of the world/Mystery archaeologists. There's a hundred years of fantastic events that Planetary intends to excavate.", som det heter i det första
Planetary-albumet. Arkeologi-metaforen återkommer flera gånger i detta nya album.
Serien tar i varje nummer eller kapitel upp olika sorters äventyrsberättelser, ett nytt lager populärkultur.
Planetary följer en grupp på tre personer åker runt världen och undersöker mystiska händelser och rykten. Ett spöke i Japan, en ö som är en jättemonstrenas elefantkyrkogård. Jättemyror och katedralliknande rymdskepp. Cassadays teckningar, förstärkta av Laura Depuys färgläggning, gör dessa artefakter och varelser sällsamma och märkliga.
De bygger på olika delar av den fantastiska popkulturen. Tecknade serier och filmer. Ibland är analogerna direkt igenkännbara. Andra gånger är de omvandlade, satta i nya sammanhang och relation till varandra.
Som i numret "The torture of William Leather" där vi får berättat för oss om The Dead Ranger, en vildavästernhjälte som blir
far till en av pulphjältarna. Som i sin tur har en oäkta son som blir en av de nya superhjältarna. De olika genrernas släktskap blir här bokstavligt. Samtidigt som Ellis också gör var och en av dessa arketypiska karaktärer annorlunda än deras förebilder, gör de till egna personer.
Dt här numret är det enda riktigt typiskt
Planetary-iga numret i albumet. Det är också det bästa.
De två första albumen (tolv första lösnumren) av
Planetary är väldigt bra. Men in i det tredje albumet börjar serien tappa i styrka. Detta delvis pågrund av ett serien gjorde ett långt uppehåll (den började komma ut 1999 och avslutades förs förra året, sex år senare än planerat).
Men också för att Planetarys konflikt med en annan liknande, men mäktigare och ondskefullare, grupp tar alltmer av utrymmet av historien. Formatet med de fristående numren har inte riktigt gett tillräckligt utrymme att berätta denna övergripande handling, och i mitt tycke är det en sorts historia som inte är särskilt intressant.
I
Planetary: Spacetime Archaeology så löses detta genom att den senare halvan av albumet helt ägnas uppgörelsen med den andra organisationen, medan de första fyra kapitlena är mer fristående berättelser.
Dessa inledande tillhör de bästa av de i den senare hälften av
Planetary. Ett rymdskepp med en egen fauna, en session med en shaman, där Elijah Snow besöker mikrokosmos ("This is archaeology, mr. snow./Dream archaeology"). Och då vildavästern-numret, där Cassaday nästan helt överger sin ovana i den senare hälften av
Planetary att kopiera och återanvända sina egna bilder.
Trots denna ovana lyckas Cassaday ändå inge läsaren en känsla av förundran med många av sina bilder. Som de från rymdskeppet i det första (dubbel)avsnittet av albumet.
Den andra halvan av albumet är som sagt mer inriktad på att slutligen avsluta serien. Men det refereras också till tidigare nummer på ett som ger en känska av symmetri åt hela serien.
Det nästsista numret, det egentliga slutet på historien (albumet har också en epilog) har sina problem. Utan att gå in alltför nära på hur serien slutar så gör Ellis något annat än det vanliga superhjälteslagsmålet, men det finns en och annan logisk brist i berättandet som stör.
Allt som allt så slutar inte serien lika bra som den startade. Men av de nio numrena samlade i
Planetary: Spacetime Archaeology så är fyra fantastiskt bra och bara ett direkt dåligt. Och om själva upplösningen har sina problem rent handlingsmässigt så är det tematiskt passande. "Oh, kids we're
Mystery Archaeologists. And the last mystery I have to share with you is buried very deep. And it's a really, really good one."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar