De tio bästa zombiefilmerna, plats 9: Danny Boyles 28 dagar senare från 2002
Det brukar diskuteras vad som egentligen ska räknas som en zombiefilm. Filmer som 28 dagar senare där monstrena inte är döda uppstigna från graven utan levande av sjukdom infekterade människor ska enligt många inte räknas till genren.
En zombiefilm blir en zombiefilm genom att förhålla sej till andra zombiefilmer. Detta gäller all genrefilm men blir extra tydligt med en genre med så pass begränsad variation som zombieberättelsen. 28 dagar senare ingår i en zombietradition genom att anspela på tidigare filmer i genren. Framförallt George Romeros Dawn of the Dead och Day of the Dead. Att den anknyter mer till den senare än den förra är en av filmens styrka då detta är mindre vanligt.
Den anknyter även till andra katastrofberättelser, såsom John Wyndhams roman Triffidernas uppror (kopplingen mellan Wyndhams bok och Boyles film har jag skrivit om tidigare) men håller sej framförallt inom romeroland.
Dessa anspelningar i filmen blir något annat än bara referat men är i slutändan ändå filmens stora brist.
En genreberättelse bör försöka bli sista ordet i sin genre. Att utnyttja genregreppen så att de inte längre går att använda utan att förnya dem. Riktigt detta gör inte Boyles film. Men det är ändå en hyfsat underhållande film.
Inlägg
3 kommentarer:
Håller med om allt det du skriver. 28 dagar har sina poänger, som när huvudkaraktären lämnar sjukhuset och går ut i ett i princip övergivet London - mycket suggestivt!
Slutet är däremot värdelöst. Fast inte lika värdelöst som uppföljaren 28 veckor senare.
Scenen med det övergivna London är en av de bättre. Det är knappast någon slump att den finns på affischerna.
Slutet ska finnas i flera versioner. Jag har inget starkt minne av det.
Jo, det finns väl minst två slut till filmen, i alla fall vad jag vet. Båda två är ganska dåliga, så jag förstår att de inte har fastnat i minnet direkt.
Skicka en kommentar