De senaste dagarna har jag läst om delar av Lasermannen av Gellert Tamas. Jag är nog inte den enda som plockat fram boken ur hyllorna.
Denna reportagebok från 2002 är en spännande läsning. Det finns stunder då språket kanske påverkats lite för mycket av den samtida svenska deckaren. Men allt som allt är det en väl sammansatt bok.
Som lever upp till undertiteln "En berättelse om Sverige" bättre än många svenska romaner från samma tid.
Den hade gärna fått vara mindre aktuell. Malmö känns lite extra kallt den här hösten. Men det är ju ingen fara, tänker man när man går längs Lönngatan. Det är inte såna som ser ut som jag som blir beskjutna. Och så skäms man en smula.
Men nog finns det många som borde skämmas mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
8 kommentarer:
bra ionlägg, jag sprider det
håller med Johannes!
Väl skrivet om ett svår(be)gripbart tillstånd
Jag tyckte det var en mycket bra bok när den kom, och svalde Tamas slutsatser utan att tveka. Hans mindre imponerande turer under den så kallade Ordfrontsaffären har dock fått mig att läsa alster från hans penna något mer kritiskt.
Pia: Tack.
Spiring: Den resonerar väl snarare kring händelserna än drar slutsatser.
Man bör alltid läsa allt kritiskt.
"Man bör alltid läsa allt kritiskt." Ja, magistern. Vad jag menar är att hans agerande i andra sammanhang gjort att jag har svårt att inte börja fundera på om hans faktauppgifter verkligen stämmer i alla lägen, eller om han friserat lite för att de ska passa hans slutsatser även i böckerna. (Skulle skrivit "faktauppgifter" istället för "slutsatser" i min förra post.) Att läsare börjar tvivla på ens faktauppgifter kan vara förödande för en samhällsdebattör. Jag har börjat läsa hans bok "De apatiska" men har svårt att ta mig förbi känslan av att han kanske är ohederlig här och var, en lite klibbigt obehaglig känsla. Att han är en skicklig skribent är det dock inget tvivel om.
Jag har som sagt bara läst delar av boken. Som jag minns det fanns det väl om man läser hela en tendens till att låta pusselbitarna bli lite välgjorda. Också där såg jag nog kriminalliteraturens inflytande.
I och för sej läser man väl en del författare mer kritiskt än andra. Och man kan ju inte alltid kolla upp alla faktauppgifter i alla böcker. Så visst blir det ett problem om man inte litar på författaren i den frågan.
Jag följde aldrig riktigt det där med Ordfront och har just nu rätt vaga minnen av vad det handlade om. Jag har inte läst "De apatiska".
Petter, du borde flytta till Sverige.
Det är ännu några år tills Sverige måste lämna tillbaka Skåne och Halland till Danmark.
Skicka en kommentar