I Se7en, en film lika dålig som den är fånigt stavad, så får de fatt i skurken genom att han (en Danteexpert!) lånat Den gudomliga komedin.
Det var tur han inte gick till närmsta kiosk och köpte en pocketutgåva utan valde att gå till biblioteket.
Jag har själv pocketutgåvan av Ingvar Björkessons översättning (på bilden är emellertid omslaget till den inbundna utgåvan). Det säjs vara en bra översättning. Det är den enda jag läst. Men läsningen flöt i alla fall bra.
En vanlig sak man brukar säja om Dante Alighieris diktverk är att den tappar i kraft när han ska beskriva paradiset i sista delen. Men det är nog mest folk som inte kommit så långt som säjer så. Paradiset är lika bra som de andra två böckerna i Den gudomliga komedin. Och utan den skulle verket sakna riktning.
Inlägg
3 kommentarer:
Jag brukade ibland läsa Den gudomliga komedin på sommarlov. Mest helvetet måste jag erkänna. Det blev ännu mer njutbart med Björkessons översättning Hans Homerosöversättningar är också lyft. E
yep, björkesson äger... inte minst är det en hel del gammal svenska i tidigare översättningar som hindrar
dock tycker jag nog att det är rätt träligt att läsa de 2 senare delarna... skärselden händer det lite... men för paradiset finns det inte längre någon konkretion, ingen påtaglighet... saker och ting svävar och är så stort och fint... som slutet i 2001 (filmen) eller nåt i den stilen
Dante skulle säkert ha varit ett Kubrick-fan.
"Skärselden" kan ibland kännas lite lång.
Skicka en kommentar