Han skulle just till att somna när han kom att tänka på anteckningsblocket som han hade skildrat de första stegen av sitt sökande i. Jag skriver i morgon, sade han, men det här nya behovet var nästan lika trängande som behovet att äta, därför gick han och hämtade blocket. Och sedan, sittande i sängen med morgonrocken på, pyjamasskjortan knäppt upp till halsen och det varma täcket om sig, fortsatte han sin redogörelse från den punkt där den hade slutat[...] Med feberns hjälp skrev han vidare till långt in på natten.
Det är Portugals nationaldag. Men det blir ingen lista med tio bra portugisiska böcker. Då jag, så vitt jag kan påminna mej, bara har läst två författare från Portugal (portugisiskspråkiga har jag läst lite fler) - Antonio Lobo Antunes och José Saramago. I och för sej har jag säkert läst tio styckna av deras tillsammans.
Jag har lite svårt att hålla isär Antunes-romanerna. Och komma ihåg vilken som är vilken. Med dess berättelser och berättarröster som går in i varandra. Det brukar ibland också säjas om Antunes som man förr sa om Olle Hedberg - att han hela tiden skriver samma roman (det är emellertid sällan jämförelsen med Hedberg görs, Hedberg bör annars på sin tid ha tilltalat ungefär samma skikt av befolkningen som Antunes gör idag). Vilket väl inte är riktigt sant.
Också Saramagos böcker påminner på ett sätt om varandra. Hans användande av långa meningar, uppdelade av kommatecken, återkommer i de flesta av hans böcker som jag har läst.
Men i en bok som Alla namnen får detta stilistiska grepp en annan verkan än i Saramagos Trifidernas uppror-hommage Blindheten.
Romanen handlar om en tjänsteman som för in personuppgifter i ett kartotek.
De långa meningarna som trött men noggrant skildrar hans vardag för in läsaren i hans monotona existens. Men det är ändå en spännande bok (och spänningen ligger mycket i språket) också innan vår hjälte en dag bryter mot reglerna och tar med sej ett kort ur registret hem. En kvinnas kort.
Inlägg
2 kommentarer:
Är något av en portofil och portugisisk litteratur ligger mig varmt om hjärtat. Jag håller António Lobo Antunes som min absoluta favoritförfattare. Mästerverket är väl "Fado Alexandrino" men "De förrådda" (första romanen att översättas till svenska) är också riktigt bra precis som Benficatrilogin (där "Carlos Gardels död" är bäst).
Tror jag har läst allt som är översatt av José Saramago men just "Alla namnen" kanske inte är hans bästa. Gillar "Historien om Lissabons belägring" och "Året då Ricardo Reis dog" bäst.
Det finns en hel del andra bra portugisiska författare men inte mängder som är översatta till svenska. Kan rekommendera Fernando Pessoa, Vasco Graca Moura, Almeida Faria (ligger på Almaviva som bara ger ut portugisiskspråkig litteratur) och José Maria Eça de Queirós.
José Luís Peixoto och Goncalo M. Tavares är två unga lovande författare som finns att hitta i engelsk översättning.
Malmösonen Henrik Nilsson (poet, författare och kritiker) bodde några år i Lissabon och har skrivit "Nätterna, Veronica", en väldigt fin novellsamling med berättelser som alla utspelar sig i eller omkring den portugisiska huvudstaden.
"Fado Alexansrino" tror jag var första Antunes jag läste. Den är bra.
"Förklara fåglarna för mej", som är lite mer straightforward i sin berättarteknik gillar jag också.
Sen tycker jag mycket bra om en till och ogillade en annan men jag kan inte komma ihåg vilken som är vilken.
"Historien om Lissabons belägring" har jag läst och tyckt om.
Jag tycker "Alla namnen" tillhör de bästa av dem jag läst. Men alla brukar ha olika Saramago-favoriter.
Pessoa har jag läst en del om, mest i tidskrifter. Men idén med att han är 38 olika poeter i olika genrer och med olika superkrafter är lite roligare än de dikter jag sett av Poetry League of Pessoa.
Peixoto känner jag igen. Kanske mest på grund av namnet. Annars är jag inte så bevandrad i portugisisk litteratur.
Tack för tipsen.
Skicka en kommentar