onsdag 26 augusti 2009

Ka av Velimir Chlebnikov


"1913 blev jag utnämnd till ett av vår tids stora genier, en titel som jag behållit intill denna dag." Så skrev Velimir Chlebnikov 1914. Men det är lika sant i dag. Chlebnikov var den roligare av de ryska futuristerna. En del av hans dikter, manifest och pjäser finns i lite strödda volymer på svenska. Han har också skrivit ett par prosatexter. Som den absurda fabeln "Ka" i volymen Baklängesvärlden.

Det finns, har jag hört, folk som inte läser dikter. Som som Slas har svårt att beställa från en meny för att de så starkt ogillar allt som har ojämna högermarginaler. De riserar missa novellen "Ka" då Baklängesvärlden ser ut att vara en samling med en obskyr gammal rysk poet. Men "Ka" skulle kunna tilltala många också med denna beklagansvärda åkomma. Själen är enligt berättelsen uppdelad i tre delar. Ka, Hu och Ba.Hu och Ba är människans rykte på gott eller ont. Men Ka är själens skugga utan gränser i tiden.

Berättaren är vän med sin Ka. Och hans Ka presenterar honom för folk från andra tider. Som en vetenskapsman från 2222. De spelar kort med världsviljan. De ser underliga platser och möter märkliga folk. "En gång lärde vi känna ett folk som knäppte om sig med knappar. Det var faktiskt så att deras inre öppnades genom ett hål i hden som tillslöts med små kulor av hornliknande material som påminde om knappar. När de åt glödde en tankeugn genom detta hål. Så var det."

Texten är inte utan konflikter. Strider kommer också till dem (den skrevs 1915) men framförallt är det en vacker saga om förunderliga ting.

Till en stor del kan "Ka" påminna om en prosadikt i flera delar. Och det finns verser och futuristisk poesi inbakat i berättelsen. Men där är en sorts handling. En sällsam saga om vänskap och kärlek.

(Baklängesvärlden är också annars en trevlig bok. Utgiven på ellerströms.)

4 kommentarer:

Konungen sa...

Har du den?
jag vill läsa
Jag lånar den när jag kommer ner

Petter sa...

Ja jag har den.

On Word Arts sa...

Låter makalöst trevligt och galet. Spelar kort med världsviljan... Fascinerades även av ovan dikt och önskar att jag kunde ryska, kunde förstå alla betydelsenivåer. Fast att jag oftast läser, och kanske uppskattar, mer ledsamma saker undrar jag om det överhuvudtaget går att läsa dikten utan att börja skratta. Tack för Chlebnikovintroduktionen.

Petter sa...

När jag sökte på nätet om Skrattbesvärjelse så var det en bloggare som ansåg det var den sämsta dikt hon läst. Så kanske går det.

Det finns förutom Baklängesvärlden två små samlingar till på svenska. Minst och bäst är Gul-Mullas trumpet i FiBs lyrikklubb.