fredag 7 augusti 2009
Kastrierte Philosophen - Between shootings
Efter J. kommer inte så förvånande K. och Kastrierte Philosophen.
Under mina mer svartklädda tonårsår så var between shootings med Kastrierte Philosophen min favoritskiva. Fast både jag och den var väl klädda i svart men med inslag av rött.
Bandet var en tysk duo bestående av Katrin Achinger och Mattias Arfmann (men de hade oftast gästmusiker med på plattorna). Deras första fullängdare Love Factory kom 1984 (men de hade bildats några år tidigare och gett ut kassetter och två minilp). Efter den spelade de förband till Nico och Achinger låter lite som en aningens renare sjungande Nico.
Bandet fick ökad uppmärksamhet både i Västtyskland och internationellt med de två följande skivorna. between shootings spelades en del i svensk radio och (Lilla) Bommen har jag för mej sände en liveinspelning från en av deras Sverigekonserter. Så de var vid den tiden (1987) hyffsat stora i vissa kretsar här hemma.
between shootings är en skiva som håller ännu, även om man knappast hade kunnat låta mer 1987 om man så försökte. Men 1987 lät åandra sidan bra. Åtminstone den depprockiga delen av 1987. Och detta är klassisk depprock. Även om just de mer rockorienterade låtarna är de som låter mest mainstream.
Kastriertes signatur var Achingers mörka röst och det klangfyllda pianosoundet. Men detta varieras med mer normalt poporienterad musik. Ibland sjungen mer normalt av Arfmann. Vilket förstärker effekten när Achingers dånande stämma väl kommer in igen.
Låtarna på between shootings repeterar ett fåtal strofer gång på gång. De bästa låtarna är kanske balladerna. Som den nästan billiehollidayska "One of these days" som inleder andra sidan. Men också pop- och rocksångerna är suggestivt bra. Texterna kan ibland bli lite banala. Men också rätt roliga som i "Skin & Pains" rader "ocean's deep, we ignore it for awhile/having fun that even Buster Keaton gonna smile". På den mest svartrockiga tyskbrytande engelska.
Efter denna gav Kastrierte ut en bra liveskiva. Men sen bytte de bolag. Inte direkt till det mindre men den internationella satsningen kom något av sej. De följande var inte lika bra samt svåra att få tag i och jag tappade kollen på bandets fortsatta karriär. De bröt upp först 97 och ska ha gjort 13 album (lite beroende på hur man räknar.)
(Titellåten från deras första fullängdare kan du höra HÄR. Det är lite innan de hade lärt sej att skriva bra låtar men deras typiska sound kommer fram åtminstone.)
Etiketter:
kastrierte philosophen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja den skivan e grym!
Men du borde ju ha lite Kung Tung o skriva om oxå
Jag är bara i början av K. Det är många skivor kvar till Kung Tung och Du är min korvkiosk.
Skicka en kommentar