H. Müller

Ur TACKTAL VID UTDELNINGEN AV BÜCHNERPRISET 1985

Alltjämt rakar Woyzeck sin kapten, äter de föreskrivna ärterna, plågar med sin oartikulerade kärlek sin Marie, hans land numera en stat omringad av gengångare: fältjägaren Runge hans blodige bror det proletära verktyget för Rosa Luxemburgs mördare; hans fängelse heter Stalingrad(...)hennes tyska minnesmärke Berlinmuren, revolutionens pansartåg stelnat till politik. MED MUNNEN PRESSAD MOT AXELN PÅ POLISKONSTAPELN, SOM PÅ SNABBA FÖTTER FÖR HONOM DÄRIFRÅN såg Kafka honom försvinna från scenen MEDAN HAN MED SVÅRIGHET SVALDE EN REST AV ILLAMÅENDE efter brodermordet. Eller som patienten som får läkaren nerbäddad hos sig i sängen, hans sår vidöppet som en gruva ur vilken maskarna krälar.

Heiner Müller 1929-1995
övers. Lars Bjurman, i Jag är en neger