torsdag 15 oktober 2009

Om en scen i en norsk-fransk sf-film och Philip K. Dick


Lies Inc. är en norsk sf-film från 2004 av den franske regissören César Ducasse. Det är också en av titlarna på en av Philip K. Dicks romaner, mer känd under namnet The Unteleported man (versionen kallad Lies Inc. är utökad och brukar anses som den bättre - trots den tråkigare titeln). Det här är knappast en slump. Även om filmen inte har några likheter med just den romanen så anknyter den till många, kanske allt för många, andra Philip K. Dick-berättelser.

Jag köpte egentligen DVDn för en tia därför att jag gillar den kortfilm som finns som extramaterial. En tidigare fransk film av Ducasse kallad "Cryo". Den tar en idé från P. K. Dicks roman Ubik och sätter in den i ett nyare reklambildspråk. Nu är den på franska. En scen mot slutet av Lies Inc. är också på franska. Resten av filmen är på engelska. Skådespelarna är norska och de två huvudpersonernas engelska låter förfärlig. Vilket är en av de komponenter som för filmen fram till kalkonens rand.

Filmen lånar mer från P. K. Dick än någon av de filmer som faktiskt filmatiserar någon av hans noveller eller romaner. Hjältinnan är kanske en bomb, som i "Impostor". Androider vet inte om att de är androider (också "Impostor", "Electric Ant" med flera) medan människor som inte är androider tror att de är det. Hjälten är både knarklangare och en som jagar knarklangare. När han möter sin chef har han en mask, en mussepiggmask, så att han inte ska få reda på hans identitet, som i A Scanner Darkly. Och så vidare. Det vimlar av namn på P. K. Dick-karaktärer.

En av scenerna står ut något. Filmen utspelar sej i en framtida huvudstad, den enda staden - då det säjs att ytan är radioaktiv (också detta finns i flera Dick-historier). Filmen har, som man kanske skulla kunna gissa, en mycket låg budget. Visuellt har de löst framtidsscenariot genom att filma filmen i Oslos centrum och sen lagt på grafik med nya byggnader. Detta såg nog bättre ut för bara de fem år sen som filmen gjordes men det är ändå en hyfsat lyckad effekt.

Att det syns att det är en effekt gör Ducasse också om till en styrka i en scen. Den manlige huudpersonen, förvirrad av drogbruk och dåligt manus och tillvarons simulacrum, pratar med hjältinnan när hon upplöses i pixlar. De grafiska effekterna, de framtida skyskraporna vinglar till och löses upp och vår hjälte befinner sej i Oslo år 2004, och folk tittar på honom konstigt när han raglar fram till de och pratar på dålig engelska. Efter ett par minuter återställs världen. Men scenen är rätt effektiv och verkar komma från en bättre film. I en bättre film skulle man kunnat se det som en ledtråd till filmens sista scen.

Den Philip K. Dick-scen som jag främst kommer att tänka på (det skulle kunna vara ett par som influerat den) är en scen från Mannen i det höga slottet. Den romanen utspelar sej i den Japan-ockuperade delen av USA efter att andra värlskriget fått en annan utgång än i vår värld.
I en scen kontemplerar japanen Tagomi ett smycke, försöker finna dess wu. För att sen för ett få sidor finna sej i en annan värld, kanske vår, kanske den som beskrivs i en roman i boken. Hans verklighet för en kort tid såsom undanryckt. "Vid vissa tillfällen uppträder vi egendomligt, allt balanssinne borta."

Scenen i Lies Inc. är inte lika bra. Men för några minuter kommer denna norsk-franska dåliga film åtminstone i närheten av det som gör P. K. Dick speciell, hans verks wu. Något ingen av de egentliga Philip K. Dick-filmatiseringarna lyckats med.

Inga kommentarer: