torsdag 19 november 2009

Blurbar


En blurb är ett citat på ett bokomslag om hur bra, eller i undantagsfall om hur dålig, boken i fråga är. Denna bok kommer att förändra ditt liv. Den kommer att göra dej utfattig och oälskad men det kommer att vara värt det. Och liknande. Ofta är det om det är en nyutgåva av en bok utdrag ur recensioner i tidningar.

Vid förstautgåvan av en bok är det vanligt att man låter en annan författare läsa boken innan och uttala sej. Detta kritiseras ofta. Liksom lärare ofta i stor utsträckning umgås med andra lärare och ninjor med andra ninjor så brukar författare ingå i författarkretsar. Blurbarens förhållande till den författare vars bok ska blurbas säjs påverka blurbandet mer än bokens blurbbarhet.

Nu tror jag att de flesta tar de här lovorden på ett bokomslag med en nypa salt. Själv kan jag bara komma på två tillfällen när jag valt att läsa en bok pågrund av en blurb på omslaget. Dessa tyckte jag var väldigt bra. Kanske har citat på bokomslag påverkat mitt val av läsning även i fler fall. Men om jag skulle läsa en dålig bok därför att bokens omslag påstår att den är bra så tror jag inte att jag skulle hysa så pass mycket agg mot blurben i fråga att jag kom ihåg den.

Ian McDonalds debutroman Desolation Road hade i den pocketutgåva jag läst fullt av utdrag ur recensioner. Men det lovord som fick mej att läsa boken var kanske inte på grund av vad det stod så mycket som vem som hade skrivit blurben. Philip José Farmer citerades "This is the kind of novel I long to find yet seldom do - extraordinary and more than that!". Och det tycker jag att, möjligen minus utropstecknet, boken levde upp till.

Den andra blurben tillhör en av de mer kända blurberna. Emily Bartons debutroman the testament of YVES GRUNDRON hade på sin första utgåva, liksom senare, en blurb av Thomas Pynchon. Pynchon säjer nej till alla intervjuer och det finns inga kända foton av honom från senare år. Men att skicka ett ex av en okänd författares första roman och be om en blurb fungerar visst bättre än att be om ett signerat foto.
"Blessedly post-ironic, engaging and heartfelt - a story that moves with ease and certainty, deeply respecting the given world even as it shines with the integrity of a dream". Åtminstone jag kunde inte motstå denna blurb på Bartons för mej då okända bok. Och det är en fascinerande roman, om än med vissa typiska debutproblem. Och jag borde läsa hennes andra roman.

2 kommentarer:

Per sa...

Intressant. Vad betraktar du som typiska debutantproblem?

Petter sa...

Den frågan får genast min formulering att framstå som mindre smart.

Emily Bartons roman vågar inte riktigt förlita sej på grundidén utan låter det hända lite för mycket i sista delen av boken.
Det är inte nödvändigtvis för att det är en debut.

Jag anser inte att boken tar särskilt stor skada av det.