måndag 23 november 2009
Tematrio Barnböcker
Lyrans tematrio denna måndag handlar om barnböcker.
Peter Bichsel - Barnsliga historier
Bichsel läste jag först i vuxen ålder. Med undantag för böcker för de riktigt små barnen så fungerar en bra barnbok även för den äldre läsaren.
Michael Ende - Momo eller Kampen om tiden
Tidscigaretter. Boken om Momo har dels huvudhistorien om tidstjuvarna men också flera andra kortare berättelser berättade av personer i boken. Om moralen möjligen är lite enkel för en vuxen läsare så förblir romanen fascinerande främst genom dessa många utvikningar. Och de grå männen är obehagliga.
Irmelin Sandman Lilius - Bonadea
En av flera Lilius-romaner som utspelar sej i staden Tulavall. "Staden Tulavall är inte stor, men den är gammal. Den ligger vid kusten, just där Tåtelälven mynnar ut." Den föräldralösa Bonadea avviker från barnhemmet och bosätter sej på en bagerivind. Hon möter flera av Tulavalls innevånare. Tulavall-böckerna har alltid ett visst fantastiskt inslag. Här hålls det i bakgrunden.
Lilius har ett mycket vackert språk och har skrivit många bra böcker men tyvärr finns inte så många i tryck.
Etiketter:
barnböcker,
bichsel,
ende
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Momo är mi egen favorit, de grå männen är verkligen obehagliga och lurar skjortan av oss dagligen.
De grå skulle kunna vara tagna från en Clive Barker.
Åh, Momo! Den oändliga historien tycker jag dock är ännu vassare! Och definitivt läsvärd och fängslande även för den vuxne läsaren.
Både Momo och Den oändliga historien är bra.
De går att läsa även som vuxen. Även om läsningen väl blir något annorlunda.
Det här påminner om Balzacs Åsneskinnet kommer jag ihåg att jag tänkte senast jag läste andra delen av Den oändliga historien.
Troligtvis gjorde jag inte kopplingen första gången.
Jag gillade nog Momo bättre än Den oändliga historien. Jag tror det var något med Bastian som jag inte riktigt gillade.
Sandman Lilius böcker har jag försökt läsa en massa gånger, men aldrig kommit in i. Några sidor i Fru Sola, det är allt. Jag har alltid tyckt att det känns lite sorgligt, för jag inbillar mig att jag liksom skulle gilla böckerna om jag läste lite längre i dem.
Det verkar finnas en klar könsuppdelning när det gäller vilken Ende man föredrar.
Sandman Lilius kan bli lite för sandmanliliusk. Jag har för mej att Fru Sola hör till dessa.
Men böcker som Enhörningen och Bonadea är väldigt bra.
Baserar du den klara könsuppdelningen på kommentarerna till den här bloggposten ? (Tänk nu på att jag har flera stycken högskolepoäng i statistik, innan du svarar.) Och om den nu finns det – varför skulle just killar tilltalas mer av Den oändliga historien?
Beträffande fråga b så kan man ju lätt få intrycket att jag hör till den där föräldrakategorin som ska förverkliga allt jag aldrig hann eller fick göra som barn genom mitt eget barn, så jag hoppas få tillfälle att läsa Sandman Lilius om några år. (Eller så gör jag som jag brukar: låter dottern bygga med lego medan jag ligger bredvid och hummar och läser precis vad jag har lust med.)
Mitt statistiska underlag är inte så där jättebra, nej. Men rent anekdotiskt sett har jag oftare hört män föredra oändliga och kvinnor momo.
Själv föredrog jag nog Momo, även om jag tycker bägge är bra, men så var jag något av en flickpojke.
Bastian är pojke och Momo flicka, vilket väl skulle kunna vara en delförklaring till (det helt ovetenskapliga antagandet) att pojkar föredrar Den oändliga...
Som dessutom har en del pojkboksinslag.
Enhörningen läste jag för min brorsdotter när hon var mindre. Den är ett säkert kort. Flickor gillar enhörningar. Det har gjorts undersökningar.
Jag gillar ju anekdoter, och tycker de är bra att använda som inspiration till hypotesformulerande ;-)
För övrigt är det ganska korkat av enhörningarna att besvara flickornas gillande. Om de inte gjort det skulle de inte dött ut.
De lär ha överlevt inom språkteorin.
O ja. Vi sysslar tidvis enormt mycket med enhörningar. Och taxar. Och Kung Arthur. Det är inte klokt vad tvärvetenskapliga vi är.
Skicka en kommentar