Tre år med Butter tar ordet

Att blogga om att blogga är numera en av de sju dödssynderna. Den har ersatt lättjan som befordrats till dygd. Vid jubileum utfärdas emellertid tillfälliga avlatsbrev. Den tjugosjunde november 2006 startade Butter tar ordet i den här inkarnationen.

Det är inte självklart att räkna från just det datumet. Framtida historiker kommer säkert att debattera vad som egentligen räknas som Butter tar ordets tillkomst.

En gång i tiden hade jag på vad man då kallade för hemsida en avdelning kallad Butter tar ordet. Ett krav att alla länder skulle ha tillgång till massförstörelsevapen var det mest lyckade av de få sakerna jag skrev där. Likt så många antika statylemmar är dessa försök till satir för evigt försvunna.

Det första riktiga inlägget på den här versionen av sidan var uppe den 29:e november och handlade om Joanna Newsom och Alan Stivell. Som vanligt är med nystartade bloggar så blev det inte särskilt många inlägg till en början och i maj nästa år så slutade jag att uppdatera sidan.

Av någon anledning började jag igen i november med Instörtande banjo som första rubriken. Men det blev inte så mycket med det. När jag började blogga igen i juni 2008 så började inläggen komma i en mer regelbunden takt. Tio i månaden ungefär men regelbundet. I november började jag uppdatera lite oftare och under 2009 har här vart inlägg dagligen.

Dessa inlägg varierar i längd och kvalité. De har inte som hos många ett sammankopplande tema. Man ska skriva om det man kan, heter det. Alltså skriver jag om allt.

Det här gör att flera av er som läser det här kanske bara är intresserade av delar av det jag skriver om. Men själv brukar jag tycka om att läsa bloggar med blandade ämnen. Gärna oväntade sådana.

Det finns en Butters bättre till höger. Egentligen hade jag tänkt gå igenom den och ta bort och lägga till till detta jubileum. Men det har jag inte gjort så de flesta av inläggen där är rätt gamla. Man tycker jag borde ha skrivit något det senaste halvåret som hör dit.

Namnet Butter kommer sej från den tiden då min bror hade en dålig internetkoppling och därför brukade nyttja sej av min när han hälsade på. Han kallade sej Trötter på nätet och menade att jag också var tvungen att ha ett internetnamn. Det blev Butter. Ett tag använde jag Butter som underskrift i kommentarer och liknande.
Men jag är trots allt vuxen och det kändes lite löjligt med ett alias så jag började använda mitt riktiga namn istället. Som namn på bloggen är det kvar. Det här har någon gång lett till missförstånd.
Som när en läsare försvarade ett av mina inlägg mot en av mina kommentarer till det inlägget. Uppenbarligen i tron att jag var två olika personer.
Att byta namn verkar krångligt. Och jag är rätt van vid Butter tar ordet så här efter tre år.

Bilden med "I hate books" i rubriken är gjord av Francisca Themerson. Den illustrerade en annan av underavdelningarna på den där hemsidan. En avdelning som till sitt innehåll var mer likt det jag skriver om här än Butter tar ordet-delen. För att ytterligare förvirra för framtida buttervetare.