Ur Rundkyrka och sjukhuslängor vid vattnet himlen är förgylld av solens sista strålar

Något som kyler och något som släpper kylan
Allt man har kärt ska inte förödas
Fåglarnas klara röster stiger mot himlen
Jag vet att toner kan smeka och trådar kan brista

En snara av silver ligger stilla i gräset
Hjorten med upphöjd krona har stannat på stigen
Solen bryter fram ur de skingrade molnen
Någon med strama händer drar växter ur jorden

Haren som löper vill undfly sitt öde
De olika sträva bladens räfflade arter
Över åkern med höga böljande strån
Där skuggorna flyter i ränder genom axen i rågen

Hjorten har lagt sig ner med ögonen öppna
Haren försvinner tyst och omärkligt in mellan träden
Strängen som utgår från hjärnan och märgen
Muskeln som vidgar begäret i solen ute på åkern

Ann Jäderlund 1992