I dag är det Indiens nationaldag. Samt Australiens. Säkert av olika anledningar.
De får dela på
den traditionella nationaldagslistan med 10 bra böcker och får bara fem vardera.
I alla fall - australienarna:
Peter Carey - Den feta människan i historienNovellsamling, sammansatt från Careys två första novellsamlingar. Lyriska och groteska berättelser från ett samtida och framtida Australien. Titelnovellen handlar om ett framtida Australien där de överviktiga förtrycks. Och om en motståndsrörelse bestående av feta människor. En fabel om makt.
Peter Carey - True History of the Kelly GangDen äldre Carey är en annorlunda författare än den yngre. Länge var jag lite besviken på de böcker av den senare Carey som jag läste. Men den här australiensiska vilda västern om Ned Kelly och hans gäng ändrade på detta.
Nick Cave - And the ass saw the angelGerald Murnane - SlätternaSlätterna handlar om en ung man som åker ut till ett samhälle ägnat åt att skildra en australiensisk slätt. Flera författare och konstnärer bor redan hos traktens jordägare. De har bott där i decennier, fölr att skildra förhållandet mellan slätten och dess innevånare.
En underlig berättelse, den tycks vara satirisk men tar av och till huvudpersonens mission på fullt allvar.
Nevil Shute - På strandenEn vemodig skildring av en australiensisk stad som väntar på slutet i form av ett radioaktivt moln.
Shute var för inte så länge sen en väldigt populär författare. Med den här och
Fem svarta höns (
A town like Alice).
Indierna:
MahabharataOkej - jag har inte läst hela Mahabharata och det utdrag som jag har läst vart i en rätt torftig översättning. Men verseposet verkar väldigt spännande. Och jag har sett filmen, eller snarare TV-serien som gjordes på Peter Brooks föreställning.
Moderna indiska berättareFlera somrar hade jag som planerat projekt att läsa in mej på den indiska litteraturen. Det bidde aldrig riktigt av.
Men det är en av anledningarna till att jag läst rätt många antologier med indisk litteratur. Senaste jag läste var en med författare från flera asiatiska länder,
The Mentor Book of Modern Asian Literature (red. Dorothy Blair Shimer. Som på försättsbladet som blurb för boken hade namnen RABINDRANATH TAGORE och MAO TSE-TUNG. Vilket ju var väldigt 1969 av den. Också den här antologi är från, tidigt, sextiotal. I urval och översättning av Carl Elof och Ragnhild Svenning. Översättningarna är ibland lite stela men i stort är det en överraskande bra antologi med författarna uppdelade efter sina språkområden.
Arundhati Roy - De små tingens GudJag kan inte minnas att den här var särskilt speciell. Men alla andra verkar älska den. Så jag har säkert fel.
Salman Rushdie - MidnattsbarnenTitelns midnattsbarn är de ettusenett barn som föds natten då Indien blir självständigt. Var och en av de har egenskaper, talanger (som i
The X-men) Ett av dessa barn berättar boken som blir en historia om Indien.
Rabindranath Tagore The Golden Boat and selected poemsTagores poesi har kanske inte åldrats helt utan krämpor men till en del beror detta på översättningarna. Det har kommit flera nyöversättningar till engelska på senare tid. Och trots en kanske lite väl andaktsfull ton finns det en del träffsäkra bilder här.
8 kommentarer:
jo, Roy, det tycker jag, är mycket bra, framför allt i hur hon visar hur den gamla behärskarkulturen, och dess sensides allierade trampar sönder i sig själva fungerande kulturer, indier som sökt sig tillflykt i styvmoderlandet och vill visa hur det ska va, dessutom lysande berättad, ja, det stör ju inte
On The Beach ärså himla himla bra
Jag brukar gråta lite håflöst i det vackra slutet
resten av listan är som den är. Jag är tveksam
Slutet av "På stranden" är bra och sorgligt även om jag inte gråter då jag är man.
Jag har egentligen inget starkt minne av De små sakernas Gud. Jag har heller inte boken.
vilka tv-serier som gjordes down under för en halv livsålder sedan och man ska inte glömma den trulige poeten Les Murray; Patrick White?
sigrid thornton
Floden blev mitt liv har kommit på DVD
De små tingens (sakernas??, men Petter....) gud är inte min favorit. Det var länge sen jag läste den iofs men så kände jag då i alla fall.
Däremot På Stranden kanske jag ska läsa om, den var ju så länge min absolut favorit. Håller den än?????Vore intressant att se.......Jag tror jag tar den i Lyrans utmaning istället för Fem svarta höns...så får det bli.....
Jag tycker På stranden håller bra.
Den är en produkt av sin tid men med en del verk blir detta närmast en fördel. Ger en ytterligare dimension till texten.
Sen har jag för mej att A town called Alice också var rätt bra. Men den är länge sen jag läste i sist.
Skicka en kommentar