I dag fyller Alan Stivell, folkrockens okrönte kung Boru 66 år. Detta firar vi med en lista över hans tio bästa låtar. Eftersom de ofta har bretonska titlar som kan vara svåra att komma ihåg så kan jag ha missat nån. Dessutom har han också gjort temaalbum som
Symphonie Celtique där det är svårt att välja ut enskilda spår.
An Alarchfrån livealbumet
à l´olympia. Melodin är för de flesta mer känd under namnet "Twa Corbies" vars text dock inte är en översättning av denna
An dro också från livealbumet
à l´olympia Stivells stora publika genombrott.
Mairi's weddingFrån albumet
Brian Boru från 1995. Lite inkvoterad såsom barande lite nyare. Stivells senare skivor är inte direkt dåliga men har inte energin från de tidiga (ljudet på klippet är dåligt)
Ne bado ket ataoFrån
E Langonned, kanske Stivells bästa studioplatta, bretonsk växelsång när den är som bäst.
Sally free and easyFrån
RefletsSon ar chistrockså från
RefletsSuite SudarmorcaineSista låten på
à l´olympia.
Telenn Gwad/Foggy Dewfrån
à l´olympia, övergången från den bretonska "Telenn Gwad" till den irländska "Foggy Dew" är albumets höjdpunkt.
Ton-bale pourled/Hante-dro haouFrån
E dullen (eller
Live in Dublin som den också kallas. Något av en uppföljare till
à l´olympia (eller
At Olympia som den då ibland kallas). Har liksom den skivan nästan enbart bra spår och att jag valde detta berodde till en del på att det fanns på youtube.
YsDet är lite newage-varning på denna och övriga låtar på
Renaissance of the Celtic Harp. Men om man ser bort från vågskvalpet är det en fascinerande skiva. "Ys" är inspirerad av en samling sånger om Bretagnes motsvarighet till Atlantis.
3 kommentarer:
jag minns en regnig, inte särskilt varm 13 juli i Dol, första resan, när ett band stod på ett lastbilsflak och spelade ungefär samma melodier, låtar hade varit fel ord här, och att vi sedan frusna, men uppspelta av spelningen, gick på en liten bykrog och Lena och jag åt galette och du och Jossen fick Crepe Suzette; jag minns också när Johan A och jag skulle åka till A-Betong och organisera en strejk och Johan hade ett kasettband med Olympiakonserten och när vi kom fram var vi redo och genomförde det vi hade förutsatt oss, med hjälp av AS
den med Shane McGowan Foggy Dew dåra är ju osså skitbra alan o shane. Me Like
Den skivan är visserligen trevlig, med Kate Busch och allt, men versionen på Olympia-skivan är betydligt bättre.
Skicka en kommentar