Lyrans tematrio handlar denna vecka om böcker med blommor i titeln.
Stig Claesson - På palmblad och rosor
"Omedelbart han såg kärringen beslöt han sig för att förgöra henne. Varför visste han inte." Så inleds denna roman från 1975 som är en av Slas bästa böcker.
Walter Ljungquist - Azalea
En författare blir ställd till svars av sina romanfigurer. Till skillnad från de flesta berättelser med det ämnet så stannar inte Ljungquist vid premissen utan väver en tät intrig kring det hela. En rolig och spännande thriller.
Azalea är här ett kvinnonamn. Men efterordet till den utgåva av boken som jag har börjar med att ta upp blommornas roll i Ljungquists författarskap.
John Wyndham - Triffidernas uppror
Inlägg
4 kommentarer:
Jag läser Azalea just nu (sedan några veckor tillbaka; den stackars boken har fått åka med fram och tillbaks till jobbet i en månad, och blivit väldigt styvmoderligt behandlad), men jag har inget efterord i min. Det är lite synd, för jag kan verkligen föreställa mig att blommor har stor betydelse hos Ljungquist. Kan du referera lite?
Det är mest om blommor i andra Ljungquistar jag inte läst. Så jag har bara ögnat igenom det.
Men jag kan kolla upp det. I morgon.
Det var snällt av dig. Det ser jag fram emot.
I efterskriften till Delfinbok-utgåvan av "Azalea" anno 1964 skriver John Karlzén om symboliken hos Ljungquist. Och börjar med en scen ur "Släkten står på trappan" där tre statarbarn ger fru Henrietta en bukett. "Utan att förtröttas talar författaren om att buketten innehåller" 8 sorters blommor räknas upp.
Detta blomsterintresse hos Ljungquist gör att Karlzén tycker det är naturligt att boken fått namnet "Azalea". Och går in på möjliga betydelser. Österländsk poesi hade visst en del med azaleor att göra. Han inleder sen en läsning av romanen och återkommer på slutet åter till Azaleas namn.
Efter denna rätt mastiga efterskrift kommer en kortare där Ljungquist svara på en del av Karlzéns funderingar. Där han bland annat skriver "Namnet Azalea betyder för mig: något som kan växa i torr (solbränd) mark = sanningen som blommar i den till synes sterila öken som vi (jag, mänskan) åstadkommit i och utanför oss själva. Och dess vithet. Och att den öppnar sig mot solen-sanningen-ljuset. Fast också den grymhet som ligger i sanningen: det torrbrända, det bortbrända[...] som sanningen-azalean blommar upp i."
Skicka en kommentar