Lyrans trio denna vecka har temat djur i titeln.
Sven Delblanc - Åsnebrygga
Sven Delblancs dagboksroman från 1969 är nog hans bästa bok. På länken ovan skriver jag mest om Delblancs förhållande till den svarta radikalismen men boken handlar om allt möjligt. Som om skrivandet "Trots allt måste det finnas någon väg tillbaka. En bro tillbaka till romanen. En bro att bygga. En åsnebrygga."
Carol Emshwiller - Carmen Dog
Om "åsne-" i Delblancs roman är en metafor (och en lite krånglig sådan, åsnebrygga har flera betydelser) så är hunden i titeln till Emshwillers på flera sätt fantastiska roman en faktisk hund. Eller åtminstone en före detta hund. Då huvudpersonen är en hund som håller på att förvandlas till människa.
Bengt af Klintberg - Harens klagan
En samling uppsatser om folklig diktning. Titeluppsatsen handlar om en harvisa som Klintberg hittat i samband med att han skrev om djur som talar i en av de andra texterna i boken. Han följer visan över tid och rum.Ser hur den förändras. I boken tas annars poesialbum och vitsar, magiska rim och den vandrande juden upp. Och en del annat. Det är en trevlig läsning. Sista kapitlet ägnas åt de folksägner av idag (eller av 1978 då) som sen kommer att ta upp allt mer av Klintbergs skrivande. Med Råttan i pizzan och de.
Inlägg
6 kommentarer:
Boken Råttan i pizzan hade ju också platsat i trion! (Och kanske Bokhandlaren i Kabul av ÅSNE Seijerstad??)
Håller med om att af Klintbergs bok är trevlig (liksom det flesta han skrivit). Och så får du mig att undra över om man verkligen måste läsa Delblanc. Jag har försökt ungefär åtta gånger att ta mig igenom Moria land (som jag köpte på mig på nån bokrea för snart 20 år sen), men möjligen borde jag läsa något annat i stället. Tycker jag om Åsnebryggan? Ska jag börja i nån annan ände? Ska jag strunta i honom (han är ju i alla fall död)?
Jag är mer road av Klintbergs texter om äldre ordstäv och berättelser än om de där moderna vandringssägnerna.
Sven Delblanc är mycket läsvärd. Sen är han rätt ojämn. "Åsnebrygga" skulle du säkert tycka om. Och den liknande "Trampa vatten". Hans "Åminne"-svit (de som blev Hedebyborna) är också bra.
Och apropå att han i alla fall är död så är den korta volymen "Slutord", en dagbok från hans insjuknande i den cancer som han dog av, väldigt bra.
Jag tycker egentligen Klintberg är bäst när han skriver större essäer som varken tar avstamp i ordstäv eller vandringssägner.
Delblanc antar jag att jag borde läsa då. Den där Åminnesviten är ju den som det brukar tjatas mest om. Men det dröjer innan det blir av.
Då kan du i stället börja med "Åsnebrygga". Den är rätt kort.
Klintberg-boken gillar jag, går lite djupare än samlingarna av sägner och folkdiktning som han är mest känd för. Jag köpte den för ett par år sen på Sigtuna bibliotek, en sån här trist (i princip, alltså, inte för mig personligen) bokutförsäljning typ "tre för en tia". Köpte också bland annat Olof Palmes "Politik är att vilja", och "Vad Marx/Lenin/Stalin verkligen sagt". Alla intressanta både i sig, och som minnen av en tid som flytt.
En bra Klintberg-samling av sägner är "Svenska folksägner". Ursprungligen från 72. Men utgiven i en populär version året innan "Harens klagan".
Men variationen i "Harens klagan" gör att den är lite mer njutbar att läsa.
Skicka en kommentar