Edmond Rostand heter han vars "glänsande men rätt ytliga heroiska komedi Cyrano de Bergerac vid sin premiär[...]1898 jorde en succés nästan utan like i teaterhistorien". Detta enligt Ture Nermans
Cyrano de Bergerac. Och, ja det ska stå "jorde". Nerman var en anhängare av en stavningsreform som han själv hittat på. Hade han fått som han velat hade vi bott i Svärge.
Enligt Nerman så hade Cyrano en stor näsa. Men till skillnad från pjäsfiguren så var han stolt över sin näsa. Och hos månfolket blir också gossebarn med för små näsor snöpta.
Förutom boken om månresan så skrev Cyrano främst pjäser. Moliere själv ska enligt Nerman ha stulit en scen ur en av hans komedier. Den med "Vad hade min son på galejan att göra" (bägge bygger troligtvis på en antik förlaga - något som borde ha varit känt redan när Nerman skrev sin bok om Cyrano (1919)).
Intressantare än hans komedi verkar hans enda tragedi vara. Denna heter "La mort d'Agrippine". Särskilt karaktären Sejanus. Nerman citerar ur en monolog ""Mitt namn - i jältars (sic) krets, min vän, helt visst du fann det,/om min hr ättefar bränt Rom och skövlat landet./Men mina fäder drog som hyggligt folk omkring,/och därför anses jag för en hr Ingenting" (Nermans översättning).
Annars ger boken intrycket att
Resa till månen är Cyranos mästerverk.
Egentligen är en 92 år gammal bok inte den bästa av källor. Men den ger ändå en viss bild av Cyranos författarskap.
Jag har boken i en utgåva av Nermans samlade skrifter (III 1). Nerman var en först socialdemokratisk, sen kommunistisk och slutligen återigen socialdemokratisk journalist. Han var bland annast redaktör för den anti-nazistiska tidningen
Trots allt.
1 kommentar:
Många av de vänsterintellektuella var otroligt mångsidiga. Delvis lever traditionen kvar. Jag tänker t ex på Sven Lindkvist som du skrev om tidigare. E
Skicka en kommentar