"de röda färger, de toner av orange och nyanser av violett som solnedgången kastade på de gamla murverken och på balustraderna, på förstadens hus och flodens vatten[...]Kyrktornen och takåsarna i Saint-Martal badade i detta ljus och blandades med bersåns vinrankor. Det dämpade sorlet från en landsortsstad som till hälften döljs bakom flodkröken, den behagliga luften - allt bidrog till att försänka prästmannen i det lugn, som alla författare som skrivit om matsmältning rekommenderar."
övers. Jan Stolpe
Byprästen gick först som följetong i en tidning. Bokversionen var kraftigt omvandlad. Kapitel och stycken har ändrat följd. Honoré de Balzac ändrade ofta sina berättelser på detta sätt.
I Jan Myrdals efterord finns förtecknat i vilken ordning styckena fanns i följetongsversionen. Och Myrdal skriver: "Jag föreslår att läsaren först stryker under och numrerar styckena det ena eftet det andra och därefter ser dem i sitt sammanhang från 1839 för att sedan ta ställning till hur och varför det sammanhanget brutits upp."
Och då jag är en lydig läsare så har jag numrerat och strukit undet (se bild) och slått och läst den första versionen och sen läst om den senare versionen (första gången läste jag bara boken upp och ner).
Jag råkade skriva fel på ett ställe vilket var irriterande. Det var intressant att uppleva hur Balzac ändrat berättelsen. Fast om du ska läsa boken på detta sätt så föreslår jag att du införskaffar två exemplar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar