HIPSTER

En serieblogg kallade nyligen Yoshihiro Tatsumis självbiografiska serier samlade i boken Drifting Life för "hipster manga". Detta apropå att New York Times skrev en artikel om Drawn & Quarterlys utgåva av volymen.
Seriebloggosfären reagerade starkt mot termen. Uppenbarligen är en hipster det värsta många av dessa seriebloggare visste.

Tatsumi, som man i Sverige kunnat läsa i Galago, jämförs med att någon tagit en Murakamiroman och ritat vackert och utförligt i mariginalerna.

Hipstermanga är som term kanske inte någon särskilt passande benämning på Tatsumis rätt finstämda serier. Men att New York Times skriver om en mangaroman och beskriver den i såna termer borde rimligtvis göra att det är rätt rimligt att säja att serien nu är så att säja hipp. (Hipp har samma ursprung som hip och hipster, men låter som nästan alla försvenskningar lite mesigt.)

Invändandet mot termen har kommit från folk som gillar Tatsumi. (Och Tatsumi är, så vitt jag kan bedöma av det jag har läst, bra). Det är styrkan i föraktet mot hipsters som kan tyckas lite förvånande.

En hipster var från början i jasskretsar en som var hip - vilket oftast betydde helt enkelt att han knarkade. Det kom sen att i överförd betydelse att handla om han lyssnade på rätt musik. Beat-poeterna snodde termen.

Nuförtiden ska det betyda den som är först med det senaste. Men har på senare år fått en nedsättande innebörd. En som är (eller tror sej vara) först med det senare och ser ner på folk som inte är det.

Hipster douche är en term som använts på flera bloggar under "kontroversen".

Förtalandet av hipsters försvaras också på socio-ekonomiska grunder. Vita som stjäl svartas markörer, typ.

Samtidigt känns själva kraften i hatet mot dessa vagt definierade hipsters lite lätt obehagligt. Hipsters ogillas därför att de ser ner på andra. Därför ser vi ner på dem. Och ingen kallar sej själv för hipster. Om inte ironiskt. Så hur försvarar sej en förmodad hipster mot stigmat?