Läsning om läsning

Denna måndag har Lyran temat läsning om läsning som sin tematrio.

För omväxlings skull tänker jag nämna tre böcker som många brukar ha läst.

Det brukar ibland heta att det som skiljer folk på TV från oss andra är att de aldrig ser på TV.
På liknande sätt läses det sällan i romaner (böcker om läsning är det naturligtvis gott om om man räknar in litteraturteori och -historia och sånt).

En genre där det ofta ändå läses en del är självbiografin:

En annan värld av Jan Myrdal
kallas istället för jagroman. Här är inte läsningen som i många böcker en väg ut. Hans föräldrar tillhör den nya politiska överklassen och de har gått om bokhyllor hemma. Men läsandet blir i Jan Myrdals Barndoms-trilogi (varav detta är andra boken) ändå en fristad.
Den elvaårige Jans funderingar och vidare fantasier kring och om sitt läsande är en stor del av boken.

Det låsta rummet av Paul Auster
Tredje delen av New York-trilogin
Jag verkar vara rätt ensam om att ha denna den tredje boken i trilogin som favorit. Handlar om hur huvudpersonen får en handfull manuskript skrivna av en gammal vän. Beskrivningar av fiktiva romaner är ofta bättre än faktiska romaner.

Fahrenheit 451 av Ray Bradbury
Kan tyckas nästan lite för självklar i sammanhanget. Berättelsen om "brandmannen" Montag som har till uppgift att bränna böcker men själv börjar med det förbjudna läsandet. Ibland glömmer man hur välskriven den här korta romanen är. Som i alla lite bättre dystopier så är försvarstalet för den rådande ordningen, här givet av Montags chef, inte utan sina poänger. Och gruppen Montag går med i i slutet är rätt lik en fanatisk sekt. Bokstavstrogna.