jag fastnari en bunt Böckernas värld när jag ska städa. Från åren 69-71 (jag tror tidskriften fanns mellan 66 och 71). Det var en populärt hållen tidning om böcker redigerad av Uno Florén. Gick senare upp i Veckojournalen.
Det är lite intressant att stiga ner i en annan tids bokbevakning. När framtiden för de författare som det skrivs om, deras plats i litteraturen ofta ännu inte var fast. Sven Delblanc och Erik Beckman presenteras i samma omslagsrubrik. Som två unga löften. Den ene inte smalare än den andre.
Artiklarna är ofta ganska ytliga. Thomas Tranströmer intervjuas om hur det är att bo i Västerås. En bra stad för en ung familj med två små barn får vi veta. "Det karaktäristiska för Västerås är att författarna inte skriver om stan. De skriver på den." Och på andra sidan uppslaget är en av Tranströmers dikter, "Utkantsområde", tryckt.
Det tycks mej vara mer dikter och noveller än motsvarande magasin idag. Om det nu kan säjas finnas något motsvarande. Mycket Ivar-Lo Johansson och Jan Myrdal (utan utläggningar om Pol Pot och teorier om homosexuella). Men också mer än en Lars Gustafsson-novell och mycket europeisk lyrik.
Sf-genren presenteras med en novell av Ralf Parland (en av de författare som är med i flera nummer). Och kallas sciencefiction i innehållsförteckningen utan mellanrum mellan orden. Deckargenren får ett stort utrymme, det är ändå inte BLM, och Jan Brobergs artiklar om genren tillhör det bästa i tidskriften.
En del av attityderna i artiklar och noveller kan tyckas lite underliga som en märkligt öppet rasistisk satirisk novell av Birgitta Stenberg. Men det är på det hela taget ofta en underhållande läsning.
Inlägg
4 kommentarer:
jag minns den väl, den hade väl ungefär samma funktion som Vi läser har idag, att armera ett gryende läsintresse, inte så illa e
Samma funktion, kanske, men betydligt mer substans. Jag var knappt född när den kom ut, men köpte på mig flera inbundna årgångar som stadsbiblioteket rensade ut. Klart läsvärd och tämligen bortglömd tidskrift.
Jag har inte läst Vi läser så hur mycket substans just den har kan jag inte uttala mej om. Tidningen Vi hade förr en rätt bra kulturdel (om det nu finns någon koppling mellan de två).
Johannes - Bibliotekens utrensningar är den bästa sortens utrensningar.
Även om en del av intervjuerna håller sej på en Veckotidningsnivå så finns det blan dem en del intressant. Björn Nilssons serie Nordiska provokatörer till exempel.
Och det är hög nivå på dikterna och novellerna.
Jag heter osså johannes jue
men har inte skrivit det tidigare
Vi läser är en helt ok tidning
Skicka en kommentar