M

M i Lyrans nobelfapet:

Harry Martinson

Att jag i min kritik av nobelpriset för ett tag sen utgick från ett klipp när Harry Martinson och Eyvind Johnsson fick priset 1974 ska inte ses som att jag ogillar dessa två författare. Jag har läst både de och de tre författare som där kritiserade priset med nöje. Deras pris öppnade upp för en kritik mot priset och kom att försvaga det. Men det är ju bara bra.

Jag har Harry Martinssons två första diktsamlingar i förstautgåva - juvelerna i min boksamling. Och det är hans tidiga poesi jag tycker bäst om. Ett av mina bättre minnen från mina universitetsdagar är när vi under en dag fick, gruppvis, i uppgift att tolka en dikt. Vi hade "Kol" från Martinssons andra diktsamling Nomad. "Kommen ej ned med rubiner, med blålysande maneter/kvinnolemmar, bröd -/men räcken en världsskyffel över havet med Durhamkol!"

Paul Muldoon

Över huvud taget så får för få poeter priset. Jag tror att en femton år med enbart poeter som pristagare skulle göra priset mer populärt. Alla gillar dikter. Muldoon är en poet från Nordirland. En av mina faviritdikter med honom är "Skärtorsdag" som finns i Muldoon-bestof-samlingen Att möta britterna i Enhörningsserien (som jag tror fortfarande går att köpa från förlaget). Just nu hittar jag inte mitt exemplar så här kommer den istället på engelska:

Holy Thursday

They're kindly here, to let us linger so late,
Long after the shutters are up.
A waiter glides from the kitchen with a plate
Of stew, or some thick soup,

And settles himself at the next table but one.
We know, you and I, that it's over,
That something or other has come between
Us, whatever we are, or were.

The waiter swabs his plate with bread
And drains what's left of his wine,
Then rearranges, one by one,
The knife, the fork, the spoon, the napkin,
The table itself, the chair he's simply borrowed,
And smiles, and bows to his own absence.

(Tidigare har SÖNDAGSUTFLYKTEN varit Veckans dikt här.)

Motivering: Att läsa Muldoon är som att se en gymnast under OS (fast inte tråkigt). Hans språk gör saker man inte trodde språk kunde göra men ändå ser det lätt ut. Han blandar gammal ny låg och hög engelska men hans poesi flyter alltid lätt fram. Han förnyar sitt språk, och de språk som han översätts till, samtidigt som hans dikter alltid handlar om något.

Och så ser han bedårande ut: