tisdag 15 juni 2010
Kinks-covers. De tio bästa.
The Kinks har alltid varit det självklara svaret på frågan 'Rolling Stones eller Beatles?'. Det finns också många covers på deras låtar. Dessa tio är mina favoriter:
Elvis Costello - Days
Från soundtracket till Wim Wenders Until the end of the world. Bra soundtrack, mindre bra film.
Cud - Lola
Droogs - I'm not like everybody else
Låt som, vilket kanske blir lite ironiskt, har gjorts av många band. Något aven garagebandstandard. Men Droogs version är bäst. Hade listan varit rangordnad i stället för alfabetisk hade denna snott förstaplatsen.
The Fall - Victoria
Falls största hit. Med en underbar video.
Fläskkvartetten - Sunny Afternoon
De gjorde den när de var husband på ungdomsprogrammet Daily Live. Jag har visserligen inte hört versionen sen dess. Men det programmet sändes väl rätt nyligen?
Holly Golightly - Time will tell
The Jam - David Watts
The Jam var stora Kinks-fans. "I wsh I could be like David Watts"
Mark Lanegan - Nothing in this world
Originalet är med i filmen Rushmore. Vilket ökat dess popularitet på senare år.
Raincoats - Lola
Cuds och Raincoats varianter är rätt olika varandra samtidigt som de bägge ligger rätt nära originalet. Men mer lite mer energi (det är knappast någon av Kinks bästa låtar).
Sonic Youth - Victoria
Utgår från Fall-covern. Finns på en Peel Session där Sonic på de övriga spåren enbart coverar Fall-låtar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Åhh, nej, fyy! Butters trovärdighet i farozonen. The Fall har aldrig varit nåt bra coverband, och "Victoria" är bland deras sämsta försök i den vägen. Platt, trist och poänglös. Hade det varit den första inspelning jag hört med bandet hade jag hållit mig långt borta från dem, som tur är så var det inte det. Både The Fall och "Victoria" är så mycket bättre i sig.
(Kan med fördel ersättas av Hanson Brothers version av samma låt, även om det inte är någon regelrätt cover eftersom de gjorde ett par subtila ändringar i texten.)
Jag gillar den i vilket fall.
Tydligen var det många som gjorde det, eftersom den nu blev en hit. Förmodar att det var videons "fel".
Vill, oombedd, utveckla en aning:
Mark E Smith kan inte sjunga. Punkt. Detta faktum hindrar inte att hans röst är den förmodligen största tillgången i The Fall. (Många av mina favoritband och -artister kan inte spela eller sjunga, objektivt sett. Hade det handlat om exempelvis brokonstruktion hade detta haft betydelse. När det gäller konstnärliga uttryck är det irrelevant.) Därför uppstår problem i mina öron när han verkligen försöker sjunga, vilket han oftast försökt när de spelat in covers. Tycker heller inte bandet gör så bra ifrån sig på "Victoria", vilket är lite underligt eftersom en av mina absoluta Fall-favoriter - "Bremen Nacht" - finns på samma album; på alla punkter med den äran.
Det finns gott om exempel på lyckade coverversioner, det kan handla om att ge låten en mer passande inramning eller att lyfta fram saker man inte trodde fanns i originalet. Det mest misslyckade är för mig när både bandet och låten sänks av coverversionen.
(Vem sade att det inte går att diskutera tycke och smak? Dumt sagt var det i alla fall, det går utmärkt. Däremot finns det inget fel eller rätt i en konstnärlig upplevelse. Det som är ett störande falskt ackord för en är det som räddar låten för en annan.)
Jämfört med The Falls övriga musik är "Victoria" någorlunda lättsmällt. Vilket förklarar dess relativa kommersiella framgång.
Mark E. Smiths röst fungerar oftast mer som ett extra instrument än som sång brukar. Men jag är rätt svag för de poppigare Fall-låtarna (som t ex "Mr. Pharmacist").
"Victoria" har fler element än hans sång och Falls sätt att använda gitarriff passar bra ihop med Kinksstuket.
Till saken hör också det var den första Fall-låten jag hörde.
Skicka en kommentar