Marcelle av Simone de Beauvoir

"men de små biträdena och expediterna i laget var inte särskilt intresserade av varken Racine eller Baudelaire. De förstod inte att en gift kvinna måste avstå från arbete utanför hemmet för att ägna sig åt hushållet. Marcelle höll fina föreläsningar om försakelse och hängivenhet som de inte tog intryck av."
övers. Magdalena Sørensen

"Marcelle" är en novell av Simone de Beauvoir som ingick i en novellsamling som hon skrev 1937. Den skulle ha blivit Beauvoirs debutbok om den inte hade blivit refuserad. Den gavs ut först 1979. Novellsamlingen innehöll fem noveller alla med kvinnonamn som titlar.

Novellerna ska på nåt sätt interagera med varandra. Vilket gör det lite tveksamt att ge ut bara en av novellerna. Novellen är utgiven i egen volym av förlaget Novellix som bara ger utnoveller (och inte novellsamlingar).
Novellix gav ut den förra året. Jag läste den i februari i år.

För att vara ur en debutsamling så är det en riktigt bra novell. Det är en slags moralitet. Där Marcelle, huvudpersonen, blir ett offer för sina romantiska föreställningar om livet, fast i sin fiktion.
Trots att hon är skriven som ett varnande exempel så känns Marcelle som en levande människa. Beauvoirs författarhandlag märks redan här.

(Detta inlägg ingår i en serie där jag skriver om böckerna i min boksamling, en efter en, i alfabetisk ordning.)