"I själva verket var jag inte Den skrattande mannens ende legitime avkomling. Det fanns tjugofem comancher i klubben, eller med andra ord tjugofem legitima ättlingar till Den skrattande mannen som alla smög omkring i New York - alla samhällsfarliga, alla inkognito - och utsåg hisskötare till potentiella ärkefiender, viskade snedmynta men klara order i örat på cocker spaniels, siktade hotfullt med pekfingret mot matematiklärarens pannor. Och bidade, bidade sin chans att injaga fasa och beundran i första bästa klenmodiga hjärta."
J. D. Salinger ur Den skrattande mannen
översättning Birgitta Hammar.
I novellsamlingen Till Esmé kärleksfullt och solkigt.
Novellen handlar om en ung man som brukar berätta historier om en vanskapt hjälte ("Främlingar störtade döda till marken vid åsynen av Den skrattande mannens vederstyggliga ansikte") för en grupp pojkar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
mcCarthy är en skittråkig författare - jag har faktiskt läst honom - föstår inte jublet över honom - slösa inte tiden
Skicka en kommentar