söndag 31 januari 2010
Nobelpris på G
Lyran har kommit till G i sitt nobelalfabet. Där man ska presentera en författare som fått nobelpriset och en som borde få det.
Günther Grass
De äldsta Grass är de som åldrats minst. Som den Blecktrumman som Grass slog igenom med i slutet av 50-talet. Boken berättas av en pojke som vägrat växa upp utan stannat i växten. Detta perspektiv, som Rabelais fast tvärtom, är ankrat i en realistisk berättelse om staden Danzig under andra världskriget. Även den på Blecktrumman direkt följande korta romanen Katt och råtta handlar om Danzig under kriget. Denna den bästa av de Grass jag läst skildrar en grupp pojkar, varav berättaren är en, medan hans vän Mahnke med det utstående adamsäpplet är den det mest handlar om.
En del av de senare Grass har en tendens att bli lite för tjocka och handla om hela mänsklighetens historia på olika vis som den, i och för sej mestadels underhällande, Flundran.
Grass skriver också dikter. Först efter att han fått priset kom det ut ett urval av hans poesi på svenska. Så där har det vart bra till nåt. Boken Mässingsmusik har dikter ur fem samlingar. Jag har haft dikten FÖRVANDLING som veckans dikt här. Som skrevs runt samma tid som Blecktrumman. En senare dikt "Tour de France" lyder: "När tätklungan/passerades/av en citronfjäril/bröt många cyklister loppet."
Gilbert Hernandez
Den halvt mexikanske halvt (US)amerikanske Gilbert Hernandez började publicera sina tecknade serier i tidningen Love & Rockets som han gav ut tillsammans med sin bror Jaime Hernandez, som också är en framstående serietecknare.
I Love & Rockets berättade han historier från den fiktiva byn Palomar. Dessa finns på svenska i de tre albumen Den skrattande solen, En amerikan i Palomar och Blod över Palomar. Hernandezs berättelse spänner över flera år med ett stort persongalleri. Olika personer träder i förgrunden. Serien är från början rätt melodramatisk men får efter hand en ökad komplexitet.
Förutom Palomar-berättelserna i den första volymen av Love & Rockets så har Gilbert Hernandez fortsatt berätta historierr från byn men också skrivit och tecknat en massa besynnerliga serier av ofta hög kvalité. Som albumet Sloth.
Tecknade serier får allt oftare såna här litterära priser. Och som den förste att få just detta känns Gilbert Hernandez naturlig. Han har gjort något nytt med formen samtidigt som han skildrar människor och liv och död och kärlek och konflikter och allt det där.
Etiketter:
gûnter grass,
hernandez
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tack för tipset, jag försöker vidga vyerna och läsa lite serier.
Bröderna Hernandez verk brukar anses som en hyfsad gateway-drog för icke-serieläsare.
Skicka en kommentar