måndag 18 januari 2010
V som i nobel - Värstvart Hallå och Blått fett
Årets första bokstav i Lyrans nobel-alfapet är V.
Värstvart hallå av Samuel Beckett
Värstvart hallå (Worstward Ho) är en kort text på 30 sidor. Som skrevs 1983. Den finns på svenska i volymen Slut än en gång.
I verket finns några av Becketts mest citerade rader. De där om att "fail again": "Allt sedan gammalt. Ingenting annat någonsin. Någonsin försökt. Någonsin misslyckats. Ingen roll försök igen. Misslyckas igen. Misslyckas bättre." (övers. av C G Bjurström och Magnus Hedlund)
Värstvart hallå upprepar på liknande sätt rader. Den går sakta framåt frammanar en bild av ett barn och en gammal man som håller varandra i hand. "Där då men se där nu en annan. Bit för bit en gammal man och barn. I det dunkla tomma en gammal man och barn. Vilka andra som helst skulle duga lika illa." Denna bild upprepas och vrids på. Ännu en person visar sej vara där i dunklet. Dunklet ges minst lika stort utrymme som människorna i berättelsen, om nu berättelse är rätt ord.
Fast på något sätt är ändå berättelse rätt ord. Även om det är ett berättandet i slutet av berättandet.
Trots textens korta längd är den inte helt enkel att ta sej igenom. Men det är mödan värt. "I brist på mer värre värst."
Blått fett av Vladimir Sorokin
Det blåa fettet i romanens titel är en substans som alstras under huden på ett antal kloner av ryska författare när de skriver. Anna Achmatova och Fjodor Dostojevskij är två av de klonade. Romanen ger exempel på dessa kloners verk. Förvridna versioner av den ryska litteraturens storverk.
Sorokin är en författare i den groteska traditionen. Förutom Blått fett finns på svenska Is och I det heliga rysslands tjänst. Den förra genreblandande som Blått fett. Medan den senare tar upp det satiriska temat i den.
Sorokin bör få priset för att han med poesins förgrovning och prosans skitighet tecknar landskap utanför och nedanför och människans nånting.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Med den tjusiga motiveringen borde Sorokin verkligen få priset. Jag har inte vågat mig på mer Beckett efter debaclet med Murphy, som jag ju inte förstod mycket av.
Den bör framsäjas av en klon av Peter Englund.
Murphy är lite innan Beckett hittar sin röst.
Å andra sidan är de senare inte direkt lättare. Men ansträngningen ger mer.
Molloy är den naturliga ingångsporten till författarskapet.
Annars kan "Slut än en gång" kanske vara en idé att läsa för att få ett smakprov på Beckett, då den innehåller kortare texter från olika perioder av hans skrivande.
underbar bild på den förment buttre
Skicka en kommentar