onsdag 31 mars 2010
Häxor (och en häxpojke)
Lyrans tematrio handlar denna vecka om häxor.
Ivar-Lo Johansson - Häxorna i Mora
"Ute i Europa hade under de bägge senaste århundradena många hundratusental häxor bränts[...]Det var närmast oförklarligt att farsoten farit så varligt fram med ett land som Sverige. Kanske hade han och hans ämbetsbröder varit för släpphänta?"
Novell om en häxprocess i Mora på 1600-talet. I Ordets makt, en novellsamling med undertiteln "Historien om språket". "Häxorna i Mora" handlar bland annat om den roll Hexkammaren eller Malleum malificarum spelade för häxförföljelserna.
Grant Morrison (text) och Frazer Irving (bild) - Seven Soldiers: Klarion the Witchboy
Den tecknade serien Seven Soldiers innehåller sju mindre serier, med olika huvudpersoner. Jag har tidigare skrivit om Seven Soldiers: Frankenstein. Klarion bor i limbostaden Croatoan, där alla är häxor eller häxmän. De följer strikt reglerna i en häxbok och ser ut och uppför sej som religiösa 1600-talspuritaner. Förutom att de har blå hy och reser de döda ur graven så att dessa kan gör deras arbete åt dem. Klarion är något av en rebell och ger sej i andra kapitlet iväg från Croatoan till den märkliga platsen New York.
Så som de olika miniserierna har samlats måste man tyvärr ha alla de fyra albumen av Seven Soldiers för att läsa hela Seven Soldiers: Klarion the Witchboy.
Isaac Bashevis Singer - Rabbi Leib och häxan Kunigunda
Jag har aldrig lyckats uppskatta Singers romaner. Men de judiska folksägnerna i den här volymen är underhållande. I titelnovellen blir häxan Kunigunda förälskad i den omtalade rabbinen. När han avvisar henne blir hon arg som häxor blir när man avvisar dem och skickar ormar och demoner på honom. Men eftersom han är Rabbi Leib så har han ett och annat ess i rockärmen.
Etiketter:
grant morrison,
lo-johansson,
seven soldiers
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Ivar Lo-boken hade jag glömt bort, fastän det fanns en tid då jag funderade mycket över att läsa den.
Singers bok har jag bara hört titeln på tidigare, men jag har alltid funderat på om hans häxa Kunigunda har något att göra med Kunigunda i Candide, eller är det bara ett sammanträffande att de har samma namn?
Ordets Makt är bra. Den är något av en pendang till hans passionsnoveller, men har temat med språkets historia istället för en av dödssynderna.
Jag har aldrig tänkt på att Kunigunda har samma namn som hon i Candide. Ändå har jag läst bägge böckerna åtskilliga gånger. Hos Singer står inte Kunigunda ut så mycket. De har namn som Zeinvel, Gronam och Utzel.
Möjligen är det en markör för det satiriska draget i sagorna. Men volymen är uttalat riktad till barn.
Intressant. Jag har nog fastnat för namnet just för att jag endast hört det i Candide tidigare. Och så har jag funderat i banorna om det finns någon underliggande legend eller föreställning eller så om någon Kunigunda som ligger i botten för båda berättelserna.
Men jag tänker väl som vanligt bara för mycket :-D
Hon finns också i en gammal schlager, om jag minns rätt inspelade av Svante Thuresson. Förmodligen låter det prinsessgulligt
(Jag är säker på att jag lämnade en kommentar tidigare. Men den verkar ha försvunnit. Det var säkert inget intressant)
Såvitt jag vet så finns det ingen gemensam legend bakom kunigundorna.
Kunigunda var nog ett vanligare namn en gång i tiden. Fast det verkar inte så snällt att ge sin dotter det namnet.
Eskil: Kunigunda kan nog vara mycket, men inte prinsessgulligt. Jag håller helt med Petter om att den som kallar sin dotter för Kunigunda nog inte tycker tillräckligt mycket om henne ;-)
Jag hittar förresten en trevlig Kunigunda på wikipedia: Kunigunda av Eisenberg som på 1200-talet gifte sig med Albrekt den vanartige (bara en sån sak!). Före det hade hon haft ett förhållande med honom, trots att han var gift och hon var hovdam hos drottningen.
Kunigunda är även ett katolskt helgon, vars helgondag är 3 mars, och därmed var detta även hennes namnsdag här i Sverige. Så det är ju möjligt att det sprang runt en massa Kunigundor här för 150 år sen. Det finns hur som helst 19 kvinnor i Sverige som bär namnet idag!! (Det hade jag aldrig trott, faktiskt.)
Ivar Lo har jag ännu inte läst något av, kanske man skulle börja med lite häxnoveller.
Vixxtoria: det är det som gör schlageranvändningen så märklig, men jag tror att vokalerna känns mjuka i valstakt
Nygammal vals; ...Kunigunda, konungens gull ... texten tydligen baserad på HC Andersens Svinaherden, finns att googla fram
Lyran: Ordets makt är nog rätt representativ för den sene Ivar-Lo.
Även om bara en av novellerna handlar om just häxor.
I passionsnovellerna finns åtminstone en till häxnovell som är med i Sven Delblancs urval "Passionsnoveller".
Skicka en kommentar