"Men himlen var så underlig. Det högsta där uppe följde honom vart han gick och höll sig alltid över hans huvud. Det var retsamt. Han försökte springa fort, han sprang så att han fick håll i sidan och måste andas ut, men himlen hann med. Han sprang ända till hagstättan, men himlens mitt hade han med sig."
Vilhelm Moberg, i Sänkt sedebetyg
"först när det blir tråkigt blir det intressant. Ingenting ledsammare än >>spänning>> -"
Peter Weiss, i Notisböcker 1975 - 80, övers. Ulrika Wallenström
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar