Citerat från veckans läsning

"Men redan den våren började jag undra om jag inte drunknat. Om inte det hela var så tydligt och klart för att det var det sista jag mindes.[...]
Om det nu var så att jag gick ner mig och drunknade så blev just de sista ögonblicken utdragna. Tiden blev seg. Man kan säga att det inte kunde vara så då det ju hände så mycket efteråt och jag levde vidare. Men hur kan man säga det? Först är det nu och sedan plötsligt är det ett annat nu och det är som om man blinkar och egentligen kan jag ju inte bevisa att det jag kallar minne och sådant jag varit med om verkligen funnits. Fram och tillbaka tänkte jag på detta att jag kanske drunknat och redan var i dödsögonblicket då tiden sträcktes ut och att detta jag tyckte vara ett nu bara var ett plötsligt uppdykande flak i detta försvinnande."
ur Barndom av Jan Myrdal

"When I turn up the rickety old gramophone/the wow and the flutter from a scratched LP/summons up white walls, the table, the single bed//where Lydia Languish will meet her Le Fanu:/his songs have meant far more to me/than most of the so-called poems I've read."
"LEONARD COHEN: I'm your man" i diktsviten "Sleeve notes" i Hay av Paul Muldoon