När jag var mindre och läste romaner berättade i dagboksform, eller riktiga dagböcker och dagsstrippsamlingar, så brukade jag alltid kolla efter om det fanns något avsnitt på min egen födelsedag.
Okej. Ibland gör jag väl så fortfarande. Så när jag bläddrade i Peter Weiss' två Notisböcker (1971-75 respektive 1975-80) så slog jag upp för att kolla om han skrivet något den nionde Juni år 1974. Men tyvärr så blev det inget napp. Det närmaste var 14/6 1974: "som Brecht sa: för arbetarklassen är bara det bästa gott nog (tunnelbanan i Moskva), därför kan det inte heller inom konsten o litteraturen finnas något som skulle vara för lödigt, för komplicerat för den -" (övers. Ulrika Wallenström.)
Notisböcker är dagboksanteckningar och arbetsjournaler som Weiss förde medan han skrev Motståndets estetik. Jag har den trilogin i den senaste pocketutgåvan. Men jag kommer aldrig långt i den. Jag tänkte att man skulle få inspiration att tag i den genom dessa notisböcker.
Det är mycket Brecht i anteckningarna. Och Kafka. Böckerna är trevliga att bläddra i. En del av de politiska avsnitten hoppar jag över. Problemet med författare som försvarade kommunistiska diktaturer är att de ofta var så tråkiga när de gjorde det.
Men mycket av det andra är fängslande läsning.
Fast jag inte vet om jag blir så där väldigt mer sugen på att ta mej an den tjocka röda pocketvolymen som står där och stirrar dialektiskt på en i bokhyllan.
Kanske om kapitlena hade varit daterade.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar