It can be proved to thy face that thou hast men about thee that usually talk of a noun and a verb, and such abominable words as no Christian ear can endure to hear … Away with him, away with him! He speaks Latin.
I omläsningen (eller kanske snarare omögningen) av Jan Myrdals Kampuchea Hösten 1979 hittade jag ändå en intressant sak. I "Folkmord och folkmord" jämför Myrdal Pol Pots maktövertagande med medeltidens bondekrig (det är något av hans schtick i diskussionen om Röda Khmerernas övergrepp). Och jämför vittnesmål om Pol Pot med Shakespeares beskrivning av John Cade (i bland kallad Jack Cade) i Henrik den sjätte. Och citerar ett stycke ur andra delen, fjärde akten och andra scenen. Utdrag ur utdraget:
"Cade(...)så skall det inte finnas några pengar mer, utan alla ska äta och dricka på min räkning, och jag skall kläda dem allesammans i ett livré, på det att de må bli endräktiga som bröder och ära mig som är deras herre./Dick. Det första vi ska göra är att slå ihjäl alla jurister." Skrivaren från Charham förs fram "DickHan kan sätta upp reverser och skriva skrivarstil.(...)Cade.Bort med honom, säger jag! Häng honom med sin penna och sitt bläckhorn."
("Den bild Shakespeare ger av Cade är historiskt falsk men socialt sann. Det är den bild herrarna alltid gett av bondekrigsledare och upprorsmän", skriver Myrdal. Det är sant att Shakespeare återger en genom härskarnas historieskrivning förvrängd bild av Jack Cade. Av vilket inte följer att detta också gäller vittnesmålen om Pol Pot.)
Då jag inte läst krönikespelen även om jag hört raden "The first thing we do, let's kill all the lawyers." och den direkt efterföljande med bee's wax (som också Myrdal utelämnar) så har jag missat att det är Shakespeares scener med John Cade som Alfred Jarry utgår från i den scen från Kung Ubu som jag skrev om i inlägget Pere Pol Pot Ubu.
Kung Ubu är i sin handling en parodi av Macbeth men han tar element också från de andra shakespearska tragedierna och uppenbarligen krönespelen. Liksom Kung Ubu är John Cade en till viss del komisk version av terror.
Inlägg
3 kommentarer:
Shakespeare finns överallt. Och om jag inte försöker hålla mig ifrån blasfemin skulle jag säga att han nästan är som Bibeln.
Jag har just konstaterat att Lund nästa vår ger en intensivkurs för forskarstuderande om Shakespeare av Michael Dobson, specialist på Shakespeare performance. Det är då det är surt att inse att jag inte får gå på kursen för att jag är språkvetare och inte litteraturvetare. Men det kommer vara en öppen föreläsning också.
Varför ska man hålla sej ifrån blasfemin? Blasfemi är den bästa delen av vårt religiösa arv.
Dobson är jag inte bekant med (även om jag tror jag hört namnet).
Littvetarna får å andra sidan inte ta alla de säkert spännande språkkurserna.
Fast man kunde ju tro att det i våra dagar skulle finnas större möjlighet till att också få gå och räkna kurser från närliggande discipliner.
Njae, vad gäller kurser på forskarnivå så är det svårt att följa en kurs i en annan disciplin som inte är omedelbart angränsande; de flesta littvetare utan grundkurser i språkvetenskap skulle nog ha svårt att följa språkvetenskapliga kurser i syntax, morfologi eller grammatik (herregud, jag har svårt med såna kurser på den nivån. Det är tråkigt och obegripligt, och jag är glad över att jag inte behöver syssla med det). Vad gäller litteraturvetenskapliga kurser så är de ju ibland möjliga att följa även om man inte är så inläst på teori osv (men det kan ställa til ordentliga problem om man ska tenta; det skulle jag inte klara utan att läsa in mig, och vem vill göra det?).
Eftersom jag har läst en hel del littvet, och ffa dramatik på grundnivån tror jag inte att jag skulle ha några större svårigheter att följa kursen, men det är begränsat antal platser, och jag kan inte med att uppta en sådan, eftersom jag inte har några som helst avsikter att tenta av kursen. Men jag tror jag ska kolla schemat och tigga mig till att få gå på någon föreläsning om den verkar oemotståndlig, och inte krockar med det som jag borde göra på jobbet.
Skicka en kommentar