Josefine Mutzenbacher

I Vertigos erotiska klassikerserie kom för ett tag sen Josefine Mutzenbacher ut. Romanen brukar bli tillskriven Felix Salten och Vertigo ger också ut den under hans namn. Om författarfrågan är avgjord framgår säkert i utgåvans för- eller efterord (där boken lär läsas som en sionistisk allegori, vilket väl kräver att Salten, som var aktiv sionist, är författaren.)

Jag har inte läst den nya svenska utgåvan, en bearbetning av en översättning från 60-talet, men seriens böcker brukar vara väl utförda. Säkert är den bättre än den engelska utgåva jag läst.

Till skillnad från till exempel George Batailles Ögats historia eller De elvatusen spöna av Apollinaire, två böcker som tidigare getts ut i serien, så är boken rätt och slätt pornografi (allegorisk eller inte). Men den är ändå rätt intressant. Och tillhör utan tvekan genrens klassiker.

Boken presenteras som den prostituerade Josefine Mutzenbachers minnen. Att det är en prostituerad som för ordet ger författaren möjlighet att låta hjältinnan vara aktiv och uppskatta aktiviteterna i boken samtidigt som hennes sexualitet ändå är underordnad och kontrollerad genom hennes yrke.

Eller genom hennes framtida yrke. Då Mutzenbacher först blir prostituerad mot slutet av romanen. Under första hälften av berättelsen är hon ett barn.

Den entausiasm med vilken hjältinnan förför och förförs gör att boken trots detta inte känns särskilt obehaglig. Det hela är (förutom en kort passage i början av boken) för orealistiskt.

Den värld den unga Josefine vandrar genom är en där den enda anledningen att pojkar skulle kunna vilja säja nej till en herdestund att de måste spara sin säd till sina systrar. Vilket kanske inte skiljer sej från de flesta pornografiska beättelser. Men här är denna sekundära värld väldigt väl gjord. Mycket pågrund av att Salten (eller vem det nu är) har ägnat energi också åt att skildra det Wien där historien utspelar sej.