Ola Larsmos Jag vill inte tjäna

Jag menar om du någonsin velat veta varför vi är just de vi är, där vi är. Skulle det göra någon skillnad om vi inte vore här? Kan vi göra något annat än det vi gör?

"En historia, händelser sorterade så att de uppvisar ett mönster." Så lyder en av de första meningarna i Ola Larsmos roman Engelska Parken från 1988. Engelska parken utspelar sej i universitetsstaden Uppsala. Det gör också den senaste larsmon Jag vill inte tjäna. Men här befinner vi oss 100 år tidigare, på 1880-talet.

Larsmo har skrivit flera historiska romaner tidigare. På olika sätt har dessa stångats något mot genrens konventioner. Himmel och jord må brinna har en epilog som utspelar sej i nutid och i Indien och skildrar samma sorts fabrik som den svenska på 1910-talet som romanen utspelat sej kring. En annan låter vitsar och skrönor kring en Rosenbaum berättas genom romanen. Medan Maroonberget har en handling i nutid som löper bredvid den historiska.

Jag vill inte tjäna har inte några såna tydliga avsteg från genren. Men Larsmo glömmer inte att också dessa historier, händelser sorteras och berättas senare. Och man märker att dessa tidigare försök har gett honom ett grepp om formen.

Boken handlar om en ung doktor som har som uppgift att undersöka de prostituerade i staden. En av de prostituerade får vi följa närmare.

Genom deras ögon skildras staden och samhället. Språket kan till en början kännas lite torrt, liksom avvaktande men känns efter hand känns rösterna i romanen som naturliga. Som om de scener vi ser ses med 1880-talsögon utan att språket blir alltför tydligt gammalmodigt.

I boken finns också en slags kriminalbiberättelse. Där de prostituerade i staden blir utsatta för män som skär de. En del mindre trevliga sidor av 1800-talsmedicinen skildras detaljerat.

Om romanen börjar med utgångspunkt i en borgerlig stadsskildring så vidgas efter hand perspektivet. Det non serviam som uttalas i titeln säjs kanske inte av den man skulle tro.

Romanen har en viss vad-ska-hända kvalité som gör att vi kanske inte närmare ska gå in på själva handlingen. Men medicinens och det personliga ansvarets roll spelar en stor roll i romanen. Men framförallt fick den mej att tänka på vems perspektiv vi intar när vi tänker oss samhället förr. Hur det påverkar hur vi sorterar händelser. Förändras de mönster som visar sej om vi ser med andra ögon?

Det är en väldigt bra roman.