onsdag 9 september 2009

Kullrunkelig


Som de flesta ord som bara överlevt i negerad for så har omkullrunkelig en gång i tiden funnits och använts. Det var emellertid inte den vanligaste formen av ordet. Det ord man använde dagligdags var kullrunkelig. Att ta bort stenar och stubbar från åkrar var en vanlig syssla då för ett par hundra år sedan. För att välta större stenar kunde man rucka de fram och tillbaka. I allmänhet föredrog man naturligtvis att dessa hinder var kullrunkeliga.

Kullrunkelig är ett ord som blir klumpigt i negerad form. Så istället för okullrunkelig blev uttrycket för när man inte kunde rubba ett föremål ordet oomkullrunkelig, en negation av den mindre vanliga formen omkullrunkelig. Oomkullrunkelig är ju nu också något tillkrånglat. Vilket gjorde att ordet fick en lite högtidligare klang (som det väl mist nu pågrund av en viss betydelseförskjutning).

Då vi inte längre ägnar lika mycket tid åt att välta saker så försvann ordet kullrunkelig. Medan uttrycket oomkullrunkelig levde kvar som ett fint ord (fast det har förlorat lite av sin glans) långtfrån sitt bonniga ursprung. Många är de sanningar och värden som kallats för oomkullrunkeliga genom årens lopp. Fastän de som regel visat sej vara kullrunkeliga. Som så många stenbumlingar och statyer.

2 kommentarer:

Vixxtoria sa...

Jag började skriva ett inlägg häromdagen (till posten om oomkullrunkelig) om språkliga luckor (för de finns ju lite här och var), men det blev så tråkigt och föreläsningaktigt att jag aldrig postade det hela.

Men eftersom du envisas med att skriva om det här ordet så måste jag fråga om du tror att det över huvudet taget skulle vara intressant om det inte var för sin till synes sexuella anspelning?

(Vill man ha mer litterära anspelningar så använder ju exempelvis Bellman en hel del runka i betydelsen vagga.)

Petter Malmberg sa...

Första inlägget var väl mest för att jag reagerade på att DN hade valt just det ordet för att illustrera ordadoptionskampanjerna.
Det fanns nog inget särskilt genomtänkt med det.

När jag hade skrivit inlägget så kollade jag upp ordets historia ytterligare och tyckte då snarare att det var intressant att det gjort en slags klassresa.