Jag har lite kluvet förhållande till nobelpriset. Historiskt sett har det använts kallakrigiskt. Men det får ju säjas vara överspelat. Jag är inte särskilt road av vare sej den nuvarande eller den förre ständige sekreterarens verk (och jag måste erkänna att jag aldrig läst Sture Allén - om han nu skrivit något).
Många svenska författare har skrivit om att författare de träffat i andra länder börjar behandla de annorlunda när de får reda på att de är svenskar. Män och kvinnor de tidigare beundrat förvandlas till inställsamma patetiska varelser i hopp om att de har någon koppling till akademin. Men det är ju inget som direkt borde bekymra mej själv.
Det brukar också säja att författare aldrig skriver några stora verk efter att de fått priset. Men de är i allmänhet rätt gamla, de stackars pristagarna.
Och egentligen är pristagarna mer varierade än många andra litterära pris. Som tenderar gå till böcker som liknar varandra. Och en hel del bra författare har fått det.
I alla fall så har Lyran en utmaning där man ska berätta om en författare som fått nobelpriset och en man anserr borde få priset efter bokstav. Första bokstaven är o.
Octavio Paz
(Förnamn räknas uppenbarligen). Paz har skrivit dikter, essäer och tjocka biografier över diktande medeltidsnunnor. Allt jag läst av honom har varit bra. Men min favorit är kanske ändå hans omarbetning av en Hawthorne novell (i sej en variant av en indisk myt som Hawthorne läst om hos Thomas Browne): pjäsen Rappacinis dotter. Skräckromantik och högstämd lyrik i ett.
(Han har också haft med en av sina dikter BRON som veckans dikt här på Butter tar ordet. Något som många nog skulle räkna som en större ära än nobelpriset.)
Yasar Kemal - Och de brände tistlarna
(Liksom romantitlar) En turk fick ju priset för några år sen. Men då den turken inte var Yasar Kemal så måste det ha blivit ett fel. Och de brände tistlarna är fortsättningen på Kemals Låt tistlarna brinna om Magre Mehmed. Minst lika bra som den första. En spännande skildring.
Kemal har fortsatt skriva. Och anses fortfarande skriva bra böcker. Men väldigt lite av hans senare produktion har getts ut på svenska. Så min motivering till att Kemal ska få priset är: 1. Han är Yasar Kemal. 2. Om han får priset kanske det äntligen kommer ut lite fler av hans böcker (och så skildrar han människors villkor, förnyare och förvaltare av en realistisk tradition, stor berättare, bla, bla, bla).
Inlägg
12 kommentarer:
*skratt* Jag satsar mina sista pengar på att du har läst något av Allén. Han är nämligen redaktör för en massa ordlistor som alla svenska skolbarn tvingades slå i på den tiden du och jag gick i skolan. Hade du inte typ en lila ordlista? Kolla vem som sammanställt den. Han har också varit i högsta grad inblandad i NE:s ordbok.
Han har också skrivit en massa om namnskick och en del om språkvårdsfrågor osv, men inget skönlitterärt. Han sitter ju i akademien i egenskap av språkvetare, och har inga sådana krav på sig. En annan språkvetare (också från Göteborg) i SA är ju Bo Ralph.
Äsch, vad snabbt jag tryckte på publicera. Jag skulle ju även skriva att det var en bra påminnelse om Yasar Kemal. Jag har läst om hans (det är väl en han?) böcker tidigare, och blivit intresserad, men aldrig skaffat några. Jag tror att han åtminstone ska bli uppskriven på nån slags lista. Det ökar sannolikheten för att jag kommer ihåg honom.
Jag har inget minne av att slått i några ordböcker. Men minnet kan vara skonsamt på det viset.
Att Allén är språkvetare låter ju bekant. Och språkvetare har säkert sin plats bland de 18. Minst lika mycket som idrottshistoriker eller militärhistoriker eller vad han nu är den tillträdande.
Kemal är bra. Sen finns mest hans tidiga på svenska (men det är en rätt stor chans det är de som är bäst).
Petter: Men du googlade ju runt på oomkullrunkelig häromdagen. Hur vet du att du då inte läste en artikel skriven av Allén?
Angående akademiens sammansättning så har den sett ut så här, enligt SA-hemsidan:
Från början var författarna i minoritet, och de flesta av ledamöterna var höga ämbetsmän. 1800-talets första hälft kan betecknas som de stora skaldernas epok i Svenska Akademien, medan seklets senare hälft uppvisar ett markant inslag av vetenskapsmän, främst historiker och språkmän. Under 1900-talet växte andelen författare, för att vid seklets slut utgöra mer än hälften av De Aderton. I Akademien brukar numera också ingå språkmän, litteraturvetare, historiker och någon hög jurist. Det kvinnliga inslaget har varit begränsat: hittills har sju kvinnor tagit inträde i Akademien.
Juristen har de skippat för Lotta Lotass.
Jag har säkert läst nån artikel eller i nån ordbok redigerad av Allén. Det var från skolan jag inte har något minne av ordlistor.
Det är säkert nån som dör snart, och då kan de peta in en jurist i stället. (Jag tror inte det blir Åsa Larsson eller Malin Persson Giolito, även om de skulle slå två flugor i en smäll och glädja stora delar av svenska språket).
Och jag menade inte att provocera (fast det ser visst ut så lite grann, märker jag när jag läser vad jag skrev) när jag främhärdade i att du nog hade läst något av Allén. Jag tänkte bara påpeka att han har verkat och påverkat ganska mycket i det tysta.
Det låter förresten skönt att inte behöva tillbringa svenskalektionerna med att slå i ordböcker. Hoppas ni gjorde något roligare i stället.
Jag har letat efter Låt tistlarna brinna på antikvariat ett tag, för jag vill läsa dem i ordning. Känner mig tämligen säker på att jag kommer att gilla Kemal. Paz har jag inte kommit till ännu...
Den finns på Antikvariat1. HÄR.
Prismässigt ska man kanske betänka att den är rätt tjock. Och porto tillkommer.
Låt tistlarna brinna är riktigt bra! Risken är bara att Kemal glöms bort då Turkiet redan fått ett pris och dessutom relativt nyss, trots att Nobel tydligen menade att nationalitet inte skulle ha betydelse.
Jag tog mig i kragen och gjorde en ordentlig sökning. Fick tag på en pocketversion i nyskick för 12 kr!
Lilla o: Ja jag tror inte han kommer att få det. Delvis pågrund av att Pamuk fick det 2006 (en artikel om Kemal av Pamuk finns idag bland mina 8länkar) och de brukar variera nationaliteter. Men också för att han inte riktigt är den sortens författare som brukar få det.
Lyran: Kolla bara så det inte är lättlästvarianten.
Skicka en kommentar