Nytt väder och en ny världsordning

Lyran har denna vecka kommit till N i Nobelalfabetet.

Den mest givne pristagaren på N, Pablo Neruda, har jag redan använt. Men man kan skriva också om enskilda verk på N. Så:

"Den nya världsordningen" ("New World Order") av Harold Pinter
Den här korta pjäsen (ca: 10 minuter lång) skrev Pinter 1991. Den tillhör den mer uttalat politiska delen av hans författarskap. I pjäsen sitter en man med förbundna ögon på en stol medan två män står och samtaar bredvid honom. "Han har ingen som helst aning om vad vi tänker göra med honom" (övers. Å. Englund & Ö. Rudal), säjer den ene till den ande.

Även om scenen är som utskuren ur sitt sammanhang så står det ändå, jämfört med den tidige Pinter, relativt klart exakt hur maktrelationerna i denna enaktare ser ut. Man kan jämföra med de två männen som dyker upp i pjäsen "Födelsedagsfesten". Som har en liknande hotfull utstrålning men där hotets karaktär förblir vag.

Och Pinters sena pjäser får ibland kritik för att sakna den unge Pinters mångtydighet. Det politiska budskapet, närmast att tortyr är obehagligt är kanske inte vid första anblick så där väldigt mer djupsinnigt än till exempel TV-serien 24s motsatta ställningstagande.

Men den korta sketchen har en intensitet som gör att dess verkan blir stark. På svenska finns den i Tolv gånger Harold Pinter. "Och vi är inte ens färdiga med honom. Vi har inte börjat".

New Weather av Paul Muldoon
Denna Muldoons debutdiktsamling kom 1973 när han var 22 år gammal. Jag har nyligen läst den. Det är en stark debut. Kanske lite spretigare än Muldoons senare. Men också en av hans mest lättillgängliga. Dikterna är ofta vackra och vemodiga som dessa rader i "Igelkott": "Vi undrar vad en igelkott/har att dölja, varför den misstror oss.//Vi glömmer guden/under denna törnekrona./Vi glömmer att aldrig mer/kommer en gud att lita till världen" (övers. J. Ellerström).
Men också ofta lätt vanvördiga som The cure for warts" där jaget i denna Keats-liknande dikt funderar på under vilka förhållanden han "might have cured by my touch alone/That pair of warts nippling your throat".

Som de flesta av Muldoons diktsamlingar avslutas New Weather med en längre dikt (även om den inte är fullt lika lång som de avslutande dikterna kommer att bli). "The year of the sloes, for Ishi" är som en slags myt (också den inledande dikten i samlingen påminner om en sägen).
De tolv stroferna inleds på samma högtidliga lite ceremoniella sätt. Samtidigt förekommer också en bil av märket Ford i dikten. Och bryter mot det högstämda. Dessa, i och för sej inte i sej särskilt originella brytningarna mellan stilar är något som Muldoon kommer att bli en mästare på. Han är inte riktigt där än i New Weather men det är ändå en läsvärd samling.

I Muldoon-urvalet Att möta britterna finns tre av de trettiosex New Weather-dikterna med. En av de tre är "Blåst och träd" ("Wind and tree") där raden som gett samlingen dess titel finns. "Yet by my broken bones//I tell new weather" ("Likväl anar mina rådbråkade leder//ett väderomslag" övers. Lars-Håkan Svensson)

Förra gången jag hade med Muldoon som kandidat i Nobel-alfabetet så skrev jag så här som motivering: "Att läsa Muldoon är som att se en gymnast under OS (fast inte lika tråkigt). Hans språk gör saker man inte trodde språk kunde göra men ändå ser det lätt ut." Vilket så här i efterhand jag måste medge låter som rent nonsens. Men det brukar prismotiveringar göra.