Mumin i många skepnader

En ny muminfilm, Mumintrollet och kometjakten har haft premiär i Cannes. Enligt Erik Helmersons recension ska den vara trogen förlagan och verkar mer likna de gamla tjeckiska snygga dockfilmerna än de senare japanska filmerna där mumintrollen är olikfärgade, som om de vore snorkar.

De olika färgerna tas upp i en intervju med Tove Janssons brorsdotter i DN där det nämns att de godkänts av Tove Jansson vid en tidigare animering. Det borde vara den som nämns i en artikel om filmen i Hufvudstadsbladet som en tidigare japansk version som Tove Jansson ogillat.

Mumintrollen finns i en mängd olika former. Dagsstrippserien, som börjat ges ut i samlat format både på engelska och på svenska, var länge utomlands minst lika populär som prosaböckerna. Det har funnits serietidningar och godis och flera film- och TV-versioner. Samt, som jag skrivit om tidigare, dockhus.

Just de japanska 90-talsfilmerna brukar ogillas av de lite mer puritanska muminfansen. Och det jag sett av dem har inte direkt varit särskilt bra. Men Tove Jansson själv åkte till Japan för att konsultera på serien. Och dessa tecknade japanska filmer är populära i många länder.

I novellen "Beyond the river" av Joel Lane så besöker en journalist en barnboksförfattare. Författaren har skrivit en serie böcker om The Forest of Scriffle. I slutet av intervjun tar författaren med journalisten till denna magiska skog. Som visar sej vara en riktig plats som man kan hitta om man vet vad man ska leta. Det är emellertid något fel med skogen. Träden har ännu inte lövats och djuren där är sjuka och blinda.

I intervjun har de pratat om hur förlaget försöker tjäna pengar på hennes böcker. Och ska ge ut en ny moderniserad version av dem. Författaren bränner ner den magiska skogen.

Det är en på alla sätt usel novell. Med en rätt korkad gängse romantisering av författandet och hyllande av fantasin. Som i praktiken innebär ett nedvärderande av fabuleringskonsten. Vad som är lite intressant med novellen är att den är uttalat inspirerad av Tove Jansson och hennes muminböcker.

Lanes författares motstånd mot det onda förlaget har inte så mycket gemensamt med Tove Janssons inställning till de här sakerna.

Det är möjligt den nya filmen är bra, det är möjligt den är dålig. Men invånarna i mumindalen kommer inte att bli syfilitiskt blinda i vilket fall.

Boken filmer bygger på är i vilket fall bra. Som man kan se av att den platsade på min lista över 10 bra berättelser där världen går under.