lördag 5 februari 2011

Wild Seed av Octavia E. Butler


I sin essä "Racism and science fiction" (i Dark Matter - A century of speculative fiction from the african diaspora) så skriver Samuel R. Delany om att han alltid blir inbjuden till samma paneler som Octavia Butler. Detta trots att de två är rätt olika författare (även om Delany har haft henne som elev i Clarions sf-skrivarkurs). Medan han nästan aldrig blir inbjuden till paneler med cyberpunkförfattare, även fast att han är en erkänd förebild för många i den undergenren.

Delany ser detta som ett exempel på hur (en i detta fall välvillig) rasism genomsyrar sf-världen.

Att jag tar upp en bok av Butler, den (fram till sin död) ledande kvinnliga svarta sf-författaren i U.S.A., direkt efter Delanys bok i vår black literature history week är alltså ett förfaringssätt som man kan diskutera.

Men, i alla fall:

Wild Seed skrevs 1980. Det är en så kallad prequel till en av Butlers bokserier. Hade jag vetat att det var en prequel hade jag nog inte läst den. Ett problem som Butler delar med flera andra genreförfattare är denna ovana att skriva trilogier och kvartetter och sånt. Och det är en anledning till att detta är den enda av Butlers romaner som jag har läst (jag har läst flera noveller).

Det är i det här fallet lätt att ignorera prequel-stigmat. I romanen kommer en ny slags människa, en man vid namn Doro som har förmågan att besätta människor, till en afrikansk by på 1600-talet. Han hittar där Anyanwu som kan byta skepnad och bota folk med sin beröring och som verkar vara odödlig.

Doro försöker att avla fram en ras av nya människor. Han övertalar Anyanwu att lämna byn och följa med honom.

Romanen blir närmast en allegori över makt och slaveri. Handlingen kan när man försöker att referera den lätt låta lite B-filmsaktig eller seriealbumsliknande. Och omslaget (se bild) hjälper inte heller.
Men det är en roman med en tyngd i undertexten, levande personskildringar och ett vackert språk med flera starka passager. Bland annat en där Anyanwu förvandlar sej till en delfin.

Butler tillhör de genreförfattare som nått läsare utanför genregrindarna. Omslaget må få romanen att se ut som en billig sf-roman men det pryds också av recensionscitat från dagstidningar och mainstreamlitterära magasin snarare än genrepublikationer.

2 kommentarer:

snowflake sa...

Det är ju helt fantastsiskt att dte finns en koppling mellan Butler och Daelany. Nu vill jag verkligen kolla upp honom närmare.


Jag stavade honom fel igår när jag sökte på din blogg, ett extra E (Delaney) gav summa noll träffar. Men idag är det ju fest!

Petter Malmberg sa...

Det är rätt ofta hans namn blir felstavat.
Det finns en koppling som sagt. Och trots vad Delany säjer i essän är de inte helt olika som författare. De behandlar ofta samma teman.