I ett radioprogram, där de talade ogillande om folk som skröt om hur mycket de hade läst och det här med att göra sitt läsande till en slags tävling, så sa de ungefär: och om man har läst Prousts På spaning efter den tid som flytt så har man typ vunnit.
Jag har då läst romansviten i fråga. Men inte vann jag nåt.
Och jag har full förståelse för de som inte iddats läsa ut den. Jag läste den i trean på gymnasiet då jag hade mer än en timmes bussresa in till skolan och många håltimmar (på onsdagar hade jag fyra timmar mellan grekiskan och nästa lektion).
Då läste jag boken i den gamla snygga gröna utgåvan. När jag några år senare köpte böckerna så var det den bearbetade översättningen. I pocket. Jag köpte en del i taget. Men struntade i det åttonde bandet. Med resuméer och sånt.
Jag har aldrig läst om hela sviten. Men har läst i böckerna ibland. Då det efter hand blev allt längre sen jag sist läste den började det emellertid att bli allt svårare att hitta de stycken som jag ville läsa om (att det var andra böcker spelade också sin roll. Så när jag hittade det sista bandet för en tia inhandlade jag det till sist. Då jag tänkte det kanske skulle kunna vara en hjälp.
Jag har inte läst särskilt mycket i böckerna sen dess.
Inlägg
3 kommentarer:
den finns i serie, tre delar har kommit ut
Den är djefla mig värd att läsa, inte för att briljera, utan för glädjen. Serie, så kul, men det som jag född med Thörn, sjön, drabbades mest av var metturen i Combray. E
Det har, förutmo den tecknade serien, gjorts ett par adaptioner av verket. Fast de brukar bara ta början. Det finns en filmversion av Swanns värld. Och Harold Pinter ska ha skrivit manus till en TV-version som jag inte tror blev av. Manuset finns dock i bokform. Mycket kortare än Prousts original.
Skrytfaktorn försvinner dock lite.
Skicka en kommentar