Om Mörk Sång - Negerlyrik i översättning av Thorsten Jonsson

Vad ska du ta dig till mot den vilda flodens hast,
mot flodens vilda hast, mister Tärningsman?
Ska skramla mellan händerna för mitt sista kast -
och sedan dunsta bort till Turens land,
ska slå min sista sjua då, o Herre min Gud.
- ur "Memphis Blues" av Sterling A. Brown

1949, året innan han dog, gav Thorsten Jonsson ut antologin Mörk Sång på Bonniers förlag.
Thorsten Jonsson hade tidigare översatt flera amerikanska författare och skrivit artiklar om dem. Hemingway och Steinbeck och såna. Thorsten Jonsson var den av fyrtiotalisterna som var som mest påverkade av den amerikanska samtida prosan. Och bland de svenka äldre författarna hade han skrivit om Martin Koch som på sin tid var en av de mer amerika-influerade.

Därför är det inte så underligt att Thorsten Jonsson blev den som i volymen Mörk Sång först introducerade flera av den amerikanska grenen av den afrikanska diasporans stora tidiga poeter såsom Sterling A. Brown, Langton Hughes och James Weldon Johnsson med flera på svenska.

Det är klart de kallas inte för dikter av den afrikanska diasporan eller afro-amerikansk poesi utan för negerlyrik. En term som kan ge en nutida läsare fel intryck av boken (men kanske inte helt och hållet fel).

Antologin innehåller 45 dikter av 25 författare. Med förord. I förordet intas en något nedlåtande inställning till den afro-amerikanska dåtida litteraturen. Den säjs inte tillhöra den riktigt stora lyriken. Ingen neger-goethe. De franska färgade poeterna framhålls såsom ha frambringat en mer lyckad litteratur. Med surrealistiska metoder. Men där säjes att om de svarta poeterna förmår knyta an till den svarta musikaliska traditionen så kan framtiden vara ljus.

Kritiken mot att de afro-amerikanska tidiga poeterna inte lyckades ta avstamp från bluesen och spirituals fanns bland de svarta poeterna själva. Men de som tog influenser från den svarta musiken såsom Sterling A. Brown i "Memphis Blues" gjorde det på ett mer komplext sätt.

Sterling A. Browns dikt "Memphis Blues" innehåller tre delar i två olika rytmer ingen av dem helt enkelt en tolvarytm.

Det finns ett visst mått av exotiserande i boken främst i de i och för sej vackra illustrationerna av Birger Lundquist. Ja och så titeln då.

Att se Thorsten Jonsson försöka översätta dikter skrivna med ett språk fullt av konnotationer och associationer som vi i dag känner rätt så väl, men som då ännu var nya för den svenska publiken, är intressant. Jonssons fauxhårdkokthet förstärker det pre-beatska över dikterna. Med sina Less och Mister Kärleksfulle Man.

Mörk Sång går att hitta på antikvariat. Thorsten Jonssons författarskap har sin höjdpunkt i novellsamlingen Fly till vatten och morgon.

(som ett mini-tema den här första veckan på Black History Month 2011 hade jag tänkt att ha hela veckans 365 böcker-inlägg om svarta amerikanska författare - med början med denna repris av ett inlägg från den 16:e januari 2009)