Brudprovaren

"Gud tröste och hjälpe dig, min dotter", sa käringen och slog ihop händerna. "Nu har du ju förlorat din ära också", sa hon.
"Å, den äran som sitter så nära röven skiter jag allt i, mor", sa flickan

.
När folklivsforskare på 1800-talet åkte ut och skrev ned muntliga berättelser så fanns det såna de inte publicerade. Den norska samlingen Brudprovaren av Asbjørnsen, Moe m fl (urval Oddbjørg Høgset och med svenskt förord av Bengt af Klintberg) innehåller femtio sådana historier. Eller erotiska sagor som de kallas här.

En typisk historia är den vars illustration av Svenolov Ehrén pryder omslaget. "Grispojken" är en skämtsaga där hjälten säljer grisar till drottningen. Han vill inte ha pengar utan i stället få se kungadottern upp till knäna. Vid tredje transaktionen vill han som betalning ha att se kungadottern upp till naveln. När kungadottern sen ska giftas bort så får den som kan gissa hennes könsbehåring gifta sej med henne (en något ovanlig sed, även i Norge). Vår hjälte vet genom sin grishandel att hon har ett hår av silver, ett av guld och ett av pärlemor. "Så blev det bröllop i fyra gånger fjorton dagar och i två smådagar därtill och en pytteliten dag."

Det finns en liknande volym kallad Ryska erotiska folksagor av Aleksandr Afanasiev. Skillnaden är att Afanasiev redan från början var ute efter att samla den här sortens material. Också här är den illustrerad av Svenolov Ehrén. Men bilderna är inte riktigt lika bra, kanske för att de härmar rysk bildkonst. Där finns också flera varianter på många av historierna. Det är lite mer tidelag och incest i den ryska boken (det är också fler historier, så att dra slutsatsen att ryssar var mer roade av de fritidsnöjena än norrmännen vore något förhastat). Men annars känner man igen flera berättelser från Brudprovaren.

Den norska volymen är den jag främst rekommenderar (liksom Moes norska folksagor är den bästa sagosamlingen). En av mina favoriter här är den avslutande "Mannen som skulle bikta sig": "Det var en man som låg för döden. Så skulle han bikta sig för prästen:
'Något har jag bannat, men något har jag bett - det går jämnt upp', sa han.
'Något har jag stulit, men något har jag gett - det går jämnt upp.
En har jag dräpt, men två har jag gjort - jag har jaggu en till godo!'. (upptecknad av Knut Nauthella, översatt av Bengt Berg)