I den korta romanen Pedro Páramo av Juan Rolfo kommer en man till den mexikanska byn Comalo för att leta efter sin far som han aldrig träffat. Det är något underligt med den lilla byn.
"Jag är något sådant som inte stör friden för någon. Och du ser att inte ens nere i jorden har jag tagit någon plats. De lade mig i din grav, och jag fick mycket väl rum i din armhåla. Här i hörnet där du finner mig. Jag kommer just nu att tänka på att egentligen borde det vara jag som höll dig i mina armar. Hör du? Där ute regnar det. Hör du inte hur regnet piskar?" (övers. Karin Alin).
Rulfos roman kom 1955 och gavs redan 1960 ut på svenska. 2006 kom den i nyutgåva i Lind & Co:s utmärkta Nittonhundra-serie.
Rulfo skrev förutom Pedro Páramo bara en novellsamling. Men har haft ett stort inflytande i både mexikansk och latinmamerikansk litteratur.
Gabriel Garcia Márquez lånar en rad ur Pedro Páramo i Hundra år av ensamhet och Mario Vargas Llosa tog upp den i sitt nobelpristal.
Ofta säljer man boken som föregångare till den magiska realismen. Men denna korta mexikanska klassiker står bra på egna ben - det är en suggestiv, kuslig och vacker berättelse.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar