"All these people have beards these days, they all got the idea from me. It's like with Watchmen; before me, people thought that beards were just for children" säjer Alan Moore i början av det andra kapitlet av Gary Spencer Millidges nyutkomna biografi över den engelske serietidningsförfattaren. Det är svårt att tänka sej Moore utan skägg och den kommande franska utgåvan har påframsidan en bild (tecknat av Frank Quitely) där hans skägg består av titlar på hans verk, böcker som From Hell, Halo Jones och V för Vendetta. Dessa och många fler tas upp i boken som också har rikt med illustrationer, till och med (lo and behold) bilder på Moore utan skägg.
Millidge har tidigare redigerat en bok med essäer och intervjuer om Moore, där han också tecknade en kort biografisk serie om Moore. Själv har han skrivit och tecknat den märkliga serietidningen Strangehaven.
Texten i Alan Moore: Storyteller är i praktiken en sammanställning av en stor mängd intervjuer av Moore ur gamla tidskrifter samt nya samtal mellan Moore och Millidge (skäggcitatet är från en sån för boken nyutförd intervju). Mycket till analys av författarskapet blir det inte.
Jag har sen tidigare ytterligare en biografi om Moore. Lance Perkins lilla bok i serien Pocket Essentials. På den bokens 90 sidor lyckas Perkins få in betydligt fler intressanta iakttagelser om Moore och hans verk än Millidge får in i en betydligt större bok.
Ändå har Millidge-volymen än stor fördel framför Perkins' Alan Moore. Den är illustrerad. Och inte bara med skolfoton med skägglöse Moore. Här finns bilder ur gamla tidskrifter, utdrag ur tidiga serier. Thumbnails, små skisser som Moore gjort som stöd till sina manus. Utkast till Big Numbers och ett manus till ett aldrig använt kapitel av V för Vendetta. Roligast är materialet från de mindre kända serierna. Medan avsnittet med Watchmen är illustrerat bland annat med sidor ur albumet - vilket verkar lite överflödigt.
Det kapitlet och de andra om Moores superhjälteserier för DC Comics är bokens svagaste del. Det är som om Millidge vet att han inte kan berätta något som inte läsaren redan läst tio gånger på andra håll och halvhjärtat rabblar han upp det gamla vanliga innehållet som finns med för att det ska vara med. Om Watchmen har det annars skrivits en hel del intressant kritik. Så det här är kanske det avsnitt som mest förlorar på att det bara är en populärt hållen biografi utan försök till några djupgående analyser av verket.
Men flera av de andra avdelningarna är ändå läsvärda. Och om boken ibland riskerar kännas som en extralång tidskriftsartikel så är det i så fall en ofta underhållande sådan. Millidge har tydligt en entusiasm för ämnet och han har valt underhållande citat från Moore även om han ibland kunde ha varit mer kritisk till Moores berättelser. Man påminns här och där om att storyteller är något man kallar en som inte är helt sanningsenlig.
En del av materialet hade kanske också kunnat sållas annorlunda. I den biografiska avdelningen så är Moores arbetarklassbakgrund förvisso intressant och att han blev utkastad från skolan för att ha sålt LSD är sånt som piggar upp läsningen. Men att vi får reda på att Moores yngre bror inte delade hans serieintresse men att de står varandra nära och fortfarande träffas regelbundet känns kanske inte helt nädvändigt.
Boken är mer eller mindre kronologiskt upplagd. Det vill säja i den mån det går. Då Moore skrev många av sina serier samtidigt. Något man kan se i ett utvik med Moores bibliografi på en tidsskala. Det här påminns man om i en av illustrationerna - en sida med thumbnailutkast där den nedre delen av sidan är Supreme, en pastisch på och hommage till Stålmannen, och den övre ett av de mer obscena avsnitten av Lost Girls.
Boken är en bok att bläddra i även om det stora formatet ibland gör det lite otympligt (det är något av en coffeetable-bok, själv har jag aldrig ägt några coffetablar så jag är inte så förtjust i formatet). Och den har fått mej att gå tillbaka och bläddra i flera Moore-album under läsningen.
Alan Moore: Storyteller innehåller också en CD med musik och högläsningar av Moore och har ett förord av Michael Moorcock. Boken täcker hela hans karriär från de första dikterna i en skoltidning till Moores magasin Dodgem logic och hans nuvarande tillvaro som berömd författare som har uppträdanden samman med Patti Smith och dyrkar en orm med öron (men utan skägg).
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar