Om jag ändå ska berätta någonting om värmen, om hur vi hade det där hemma, hur floden var brun och smutsade ner mig.
Om jag ska berätta om när jag såg dem.
- ur "Skogis"
Novellen "Ödet" i Linda Boström Knausgårds tunna novellsamling Grand Mal handlar om en kvinna som alltid blir hejdad när hon går på stan av människor som vill diskutera religion. I en annan berättelse gifter sej huvudpersonen med en man som om dagen är en björn.
Samlingen innehåller allt från fantastik till barndomsskildringar - "Det här är givetvis en sann historia" - heter det i en av dessa. Och flera av novellerna leker med den självbiografiska genren (i en novell arbetar berättaren till exempel med att göra radioprogram. Vilket också är Boström Knausgårds yrke).
Sagor och realistiska noveller binds ihop genom en ton och ett språk.
Som bokens titel och omslagets fotografi av Benjamin Goss väl antyder är detta ofta rätt högtravande. Snö skriker och droppar skimrar. Ordet "oerhörd" förekommer redan i andra meningen. Ibland blir det för mycket - som i just den inledande "Önskan" där jaget (nästan alla novellerna är skrivna i jag-form) vänder sej direkt till läsaren eller kanske till ödet eller nåt.
Men ofta fungerar det bra, som i barndomsberättelserna. Där det högt spända känsloläget känns mer naturligt. Och i berättelser som "Politiken" där tonfallet skruvas upp ytterligare ett snäpp med en märklig och ofta komisk effekt (här påminde novellerna mej ibland om Villy Sørensen).
Grand Mal är författarens andra bok (hennes förra, en diktsamling, kom 1998). Den är lite mer än hundra sidor lång. Det är tjugo noveller i - ungefär hälften är riktigt bra.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar