Jag länkar till skrattets historia

"Vi sade att varje social grupp och varje yrke hade sina egna favoritsvordomar.[...]När den unge Gargantua kommer till Paris och börjar bli trött på alla nyfikna och närgångna blickar, dränker han folkmassan i sin urin. Rabelais beskriver inte folkmassan, utan återger alla svordomar och förbannelser som bryter fram ur denna folkmassa, och vi hör och kan lyssna oss till dess sociala sammansättning. Så här låter det:"
 ur "Kapitel II. Torgets språk i Rabelais' roman" i Rabelais och skrattets historia av Michail Bachtin, övers. Lars Fyhr

Nästa bok i min boksamling är Michail Bachtins Rabelais och skrattets historia. Den har jag skrivit om HÄR.