Nu har jag till slut läst
Onåd av J. M. Coetzee. Jag har inte så mycket att säja om den. Den vart väl rätt bra (något av en Anti-Sartre).
Men jag funderade på en sak under läsningen som inte direkt har med romanen att göra. Boken byter på vissa sätt karaktär halvvägs genom. Något som förlorade något i effekt då jag redan visste vad som skulle hända.
I stort sett alla recensioner och redogörelser och diskussioner om boken avslöjar utan att blinka genast dess handling.
Jag brukar inte bry mej så där jättemycket om att undvika spoilers när jag läser om böcker eller filmer. Råkar jag ha snappat upp slutet så är det bara att se det som att man ser/läser en gammal klassiker.
Vi vet alla att Norman Bates = fru Bates, att Apornas planet är USA i framtiden och att det är Horatius som egentligen står bakom mordet på Hamlets far. Och Coetzees bok kan väl dessutom redan betraktas som något av en klassiker trots att den är så pass ny.
Så kanske är denna bok inte det bästa exemplet. Men man brukar vara mer försiktig med att avslöja handlingen när det handlar om underhållningsböcker. Ju finare litteratur desto färre "obs spoiler!".
Kanske förväntas man som läsare av den högre litteraturen helt enkelt stå över sådant som att bry sej om vad som kommer att hända.
1 kommentar:
Oj ja, visst är det så. Det är inte fint att bry sig om sådana simpla saker som överraskningsmoment.
Skicka en kommentar