They put the B i nobel - en bytte språk, den andre namn

Lyrans nobelalfabet har kommit till bokstaven B. En fordom och en framtida pristagare:

Samuel Beckett
Beckett har jag haft med åtminstone tre gånger tidigare i det här sammanhanget (liksom skämtet i rubriken är en repris). Men då enskilda verk. Att han vart med så många gånger är för att han är tre gånger så bra som din gängse nobelpristagare.

Irländaren Becket skrev sina första romaner och pjäser på engelska. Men fick sitt konstnärliga genombrott med Molloy-trilogin som han skrev på franska. Populärare än hans romaner har varit hans pjäser som med sina inslag av grov komik har blivit publikfavoriter. Men han har också en allvarlig sida.

I slutet av förra året listade jag hans tio bästa verk. Och den listan står jag för än i dag. Även om det finns ytterligare flera bra böcker av Beckett. Vars författarskap är jämnt men mer brett än man brukar framställa det.

Amiri Baraka
Den afro-amerikanska poeten, dramatikern och musikessäisten Amiri Baraka debuterade i slutet av 50-talet. Då hette han LeRoi Jones. Jones litterära genombrott var en essäsamling om musik kallad Blues People. Efter den började också hans poesi, tidigare väldigt beatinspirerad, att hitta sin egen röst. När han blev svart nationalist fördjupades också hans ämnesval samtidigt med namnändringen.

En ytterligare radikalisering, inledandet av hans marxistiska period, ledde till att många av de kritiker som tidigare hyllat honom började avfärda hans arbeten som alltför politiska. Där han förr var poet hade han nu blivit propagandist, hette det.
Att denna så kallade propagande var formmässigt intressant, nyskapande och helt enkelt väldigt väldigt bra var något dessa förment opolitiska kritiker inte lyckades se.
På senare år har hans verk emellertid fått en viss kritisk upprättelse. Något de hyllade självbiografiska böcker han gett ut på senare år hjälpt till med.

Jag har skrivit lite mer om hans författarskap på länken ovan. Han är i korthet väldigt läsvärd. Även om man inte skulle vara en arg maoistisk svart man.

Det finns tyvärr inte så mycket Amiri Baraka/Le Roi Jones på svenska. Som LeRoi Jones var han ett tag i slutet av 60-talet rätt populär i Sverige. Hans enaktare "Tunnelbanan" (i antologin I en akt spelades flitigt.

Han bör få priset (förutom för att det nog skulle leda till fler verk av honom på svenska) för att han på ett innovativt sätt och med ett starkt språk skildrat vårt samhälles slagfält.