måndag 24 maj 2010
Vad är svart, rött och blått? - tematrio
Lyrans tematrio handlar idag om böcker med en färg i titeln.
The league of extraordinary gentlemen Black Dossier av Alan Moore och Kevin O'Neill
Det är en otymplig titel det där.
Jag står fast vid de reservationer jag har i inlägget som länken ovan leder till. Men vid omläsning fungerar albumet lite bättre. Då man kan hoppa över de svagare delarna. Och enbart läsa om de bättre. Som den tijuanabibel(8-sidiga oanständiga serietidningar som var populära på tjugotalet)version av 1984 vars första sida pryder detta inlägg. Tyvärr förlägger jag hela tiden 3D-glasögonen.
Sången om den röda rubinen av Agnar Mykle
Denna norska klassiker kan man emellertid läsa utan 3D-glasögon. Fast man skulle kunna tänka sej en filmversion i 3D. Som en drive-in-feature.
En blå bok I av August Strindberg
En samling texter om allt möjligt. Språk, fågelskådning, kemi och inte minst om umgänget mellan människor. Mycket av de vetenskapliga spekulationer Strindgerg här har är kanske inte helt korrekta. Men många av styckena har en stark kraft och de blå böckerna hör till hans mest underhållande skrifter.
Etiketter:
Alan Moore,
en blå bok,
mykle,
strindberg
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
18 kommentarer:
Den röda rubinen i 3D ser jag fram emot! Tiden borde väl vara mogen?
Lite mer Strindis då, delvis åldrade men med höjdpunkter (Då kommer vi från Vita bergen): Röda rummet, Svarta fanor
Vix: En given succé. Det är egentligen lite underligt att den inte har filmatiserats (eller så har den det - men isåfall gjorde den filmen inte så stort väsen av sej).
Petter: Den gjorde i alla fall inte ett bestående väsen:
http://www.imdb.com/title/tt0064929/
Och den var antagligen inte i 3D
Att ha Ole Söltoft i huvudrollen var väl den tidens motsvarighet till 3D. Jag gillar den kanadensiska titeln "Amorous Headmaster".
Titeln fick mig närmast att associera till "Swing it, magistern", vilket jag inte tror var meningen.
Jag kände inte till Söltoft tidigare, men efter lite googling vet jag nu mer än vad jag vill veta. Det är inte riktigt min definition av 3D.
3D har lite samma aura av skräpkultur av det mer schlock-artade slaget som den gode Söltofts filmer.
Petter: Jag kan föreställa mig det.
Kanske roar klippen i det här blogginlägget dig också:
http://fredzilla.blogspot.com/2009/04/fracka-fredag-ole-soltoft.html
Handlar klippen om "Sången om den röda..."-filmen?
För annars tänker jag inte se på gamla intervjuer med Ole Söltoft.
Bara för att jag råkar veta vem Söltoft är (vilket hör till allmänbildningen) så innebär det inte att jag är överdrivet intresserad av honom och hans ouvre.
Att han spelar huvudrollen i filmen säjer emellertid något om dess karaktär.
Förresten slår det mej att filmen nämndes i DN-artikeln om boken förra året.
Och att Mykle inte alls var särskilt glad åt att det gjorts lättsam sexkomedi av hans bok.
Nej, klippen handlar inte om rubinen, men efter att ha sett dem kunde jag förstå att Söltoft kan tänkas ha gett något av ett 3D-skimmer till filmen.
Diskuterade vi inte dn-artikeln också för nåt år sen?
Klippet och andra källor kan ge lite felaktig syn på de där filmerna. De tidiga var knappast pornografiska.
Inlägget om "Sången om den röda rubinen", som tar upp DN-artikeln, har du kommenterat.
Jag kan i alla fall säga att jag inte precis längtar efter just Söltofts insats i Rubinen. Det är dags för en omläsning av boken i stället, tror jag.
Inlägget om Dn-artikeln om Rubinen måste ha varit ett av de första jag kommenterade hos dig.
Utan att ha sett filmen tänker jag nog slå fast att boken är bättre.
Det bör nog ha varit ett av de första. Du har en okarakteristisk artig ton.
Det är sant. Jag är faktiskt inte särskilt artig egentligen, men jag brukar kunna hålla mig i schack i början av en bekantskap, eller vid tillfälliga möten.
Ditt eget svar var inte riktigt sig likt heller. Nästan som om du hade slips eller så.
Mitt internetjag är väl alltid oklanderligt klätt?
Jag tror det dröjde minst en månad innan du bad mej att bita mej själv.
En månad låter ju orimligt lång tid innan jag började strö oförskämdheter omkring mig, det håller jag med om. Men bita dej själv? Det kan jag väl omöjligt ha uppmanat till?!
Och oklanderligt klädd och oklanderligt klädd. Slips har ditt internet jag knappast till vardags.
Den virtuella tjänstemannauniformen är kanske inte alltid på.
Att uppmana någon att bita sej själv verkar onekligen lite underligt. Kanske var det någon/något annan/annat jag skulle bita.
Jag bläddrade lite i "Sången om den röda rubinen" innan jag skrev trion. Av och till blir språket lite blommigt. Men i stort tycker jag den verkar hålla fortfarande.
Skicka en kommentar